torsdag 26 april 2018

180426 Torsdag Nules

Vi vaknar till lika ljuvligt väder idag igen! Det är fantastiskt! Vi stannar kvar här på platsen ett tag till.

På förmiddagen delar Sandra och Eva på en tvättmaskin och hänger sedan tvätten på linor, utanför bobilarna. Det torkar fint idag, i den lätta brisen. Björn tar kontakt med vår bank igen, eftersom de nu dragit automatpengarna från hans konto; de pengar som han aldrig fick ut. Banken svarar att vi kan avvakta med åtgärd tills vi kommer hem, så det får bli fallet.

Nu vill Errol ha en förmiddagspromenad, så vi strosar iväg längs stranden och fortsätter sedan vidare, en bra bit på Moncofas strandpromenad. Det är varmt, så vi vänder sedan om och går längs stranden hem tillbaka. Både Errol och Eva går med fötterna i Medelhavets vatten; det känns faktiskt riktigt behagligt! En skillnad är dock, att Errol med jämna mellanrum tar ett helkropps-dopp.


Alla fyra, behöver vi kompletteringshandla en del idag. Phil, Fidel och Errol lämnas hemma, medan vi övriga tar Homer på en tur in till Mercadona och sedan måste vi göra ett nytt försök att ta ut pengar, men idag från en annan bankautomat än sist. Vi börjar med bankärendet; det känns lite pirrigt när bankkortet slukas och koden knappas in; men den här gången fungerar det felfritt; både Björn och Eva får ut sina pengar! Skönt!

Sedan åker vi hem igen och det är redan dags för en sen-lunch, vilken intas ute i solen, förstås! Vi avslutar den med färska jordgubbar. Vi är ganska bortskämda vid det här laget, för vi äter jordgubbar var och varannan dag. Så är det då åter dags för den sedvanliga siestan och ”egen-tid”, innan vi griper oss an Homer-Zlatans fotbollsmatch. Den avslutas som vanligt med ett Errol-bad innan vi sedan strosar hemåt, vadandes med fötterna i Medelhavet.


Ikväll intas dock vår gemensamma kvällsmåltid inne i Homer, för det har under eftermiddagen och kvällen ökat på med vinden, så det blir ingen ljummen kväll. Men, vi samlas istället runt Homer-bordet och njuter ikväll av en hamburger-måltid tillsammans.

onsdag 25 april 2018

180425 Onsdag Moncofa – Nules

Efter frukost idag, måste vi flytta på oss, eftersom ställplatsen i Moncofa endast erbjuder 48 timmars boende. Vi har noterat ett erbjudande från camping Costa de Levante i Nules, bara 2 km härifrån. De erbjuder bobilar vistelse för 10 euro/dygn inklusive el och allt övrigt som en camping erbjuder. Efter överläggning med Phil och Sandra nappar vi på det, eftersom vi inte vill göra någon längre resa, då Phil inte mår riktigt bra.

Sagt och gjort; vi förflyttar oss till campingen och blir hjärtligt mottagna. Campingen ligger direkt vid havet, så inatt kommer vi att sova till ljudet av rullande vågor. Stället känns genuint och lite gammeldags och har såklart en liten bar, med sporadiska öppettider. Det visar sig senare att elektricitet inte innebär dygnet runt; den stängs av några timmar varje förmiddag och eftermiddag; även en dusch kommer att innebära lite trixande för att få tillgång till varmvatten.

Nåväl, vi boar in oss och tror nog att vi kommer att trivas här några dagar. Eva och Errol vill snarast ta en omgivningspromenad; Phil och Sandra följer med, medan Björn och Fidel stannar hemma vid våra bobilar. Vi går utmed stranden och inser att vi har mycket nära till strandpromenaden i Moncofa, där vi strosade häromdagen, så vi promenerar ett stycke utmed den också, innan vi vänder kosan hem igen. Errol njuter av sin frihet på stranden, men nobbar ett dopp i Medelhavet, konstigt nog!


När vi kommer tillbaka, är det dags för sen-lunch för oss alla. Medan Phil lutar sig tillbaka i vår medhavda ”chairmen”-stol (gåvan från Antonio) och intar sin lunch, i form av vin; äter vi övriga våra sandwichar med öl därtill. Sedan stundar ett par timmars siesta, läsning och övrig egen tid.


Errols kvällspromenad startas med en fotbollsmatch, helt nära stranden, så Homer-Zlatan snarast kan svalka sig i vågorna, efter avslutad match. Sedan fortsätter vi att strosa tillsammans utmed stranden och bara njuter av det turkosa havet, vågorna, blommorna och de ljumma kvällsvindarna.

Ikväll blir det en gemensam lättlagad middag, i form av tonfisksallad och vin därtill. Vi sitter ute och njuter till sena kvällen, innan det är dags att säga tack för idag och godnatt!

tisdag 24 april 2018

180424 Tisdag Moncofa

Björn ringer genast vår bank, så fort som de öppnar. Beskedet han får är att avvakta ca 14 dagar för att se om pengarna återfinns på kontot, annars reklamera till internetbanken. Vi hoppas naturligtvis på det bästa!

Errol och Eva går en förmiddagspromenad, i det ljuvliga vädret. Vi går ner till stranden och självklart måste Errol få ta sig ett dopp. Det är lika ödsligt där idag, som igår. Någon enstaka fiskare kan vi se och vi möter någon enstaka turist på strandpromenaden. Vi fortsätter fram till ”the European path”; en utmärkelse man fått för ett område med rik flora och fauna; stigen leder genom detta området. Vi ser dock inget särskilt nämnvärt; några Drillsnäppor och Rörhönor är det enda vi noterar.


När vi är på väg hemåt igen, passerar vi ett stort, strandnära huskomplex och där jobbas det för fullt med att plantera träd och buskar, som också namnges med träskyltar. Här finns nya bänkar och bord, en fotbollsplan m m. Här tror man då verkligen på en rik framtid! Vi får hoppas de har den turen!

Errols kvällspromenad blir in till centrum. Vi handlar lite på Mercadona och strosar sedan hem igen, till en stillsam kväll, med lite enkel matlagning; ikväll var och en för sig, för ovanlighetens skull!




180423 Måndag Utiel – Moncofa

Den här natten vaknar både Eva och Björn samtidigt och får lyssna på en Dvärguvs ”larmsignal”, som flyttar sig runtomkring Homer. Vi blir så uppfyllda av detta att vi får svårt att somna om! Vi har inte hört Dvärguven under någon av våra tidigare Portugal/Spanien-resor! Nytt kryss på Homer-listan!

Dagens mål har vi gemensamt bestämt ska föra oss tillbaka ut till kusten igen. Vi siktar först mot en gratis ställplats i Moncofa. Idag är det Eva som är chaufför. När vi kommer fram till staden, behöver vi först och främst kompletteringshandla. Vi stannar på parkeringen vid Masymas. När Eva sedan ska köra ut från parkeringen så går det inte så bra! Det är trångt att köra ut från parkeringen och att svänga runt de låga taken, som finns över personbilsplatserna. Plötsligt låter det ”scratch” och Homer sitter fast!! Panik uppstår hos Eva och Björn får genast ta över rodret för att lotsa oss ut. Vi tittar inte på skadan ännu, utan kör genast bort till ställplatsen.

Nu sker inspektion av skadan; jodå en rejäl reva i plåten och t o m ett hål genom Homerplåten!! Åh nej; så onödigt!! Evas humör sjunker ner i skosulorna, medan Björn genast griper sig an problemet och skyler skadan med silvertejp. Det får lagas när vi kommit hem!

Det visar sig senare under dagen att ordspråket ”en olycka kommer sällan ensam”, verkar stämma!

När Phil och Sandra anländer försöker de genast att peppa upp Evas humör genom att berätta och visa på skadorna på deras bobil, som också lagats med tejp. Det tröstar lite och humöret återställs lite grann igen.

Ställplatsen är gratis, med tömning och vatten. Den ligger på en parkering med tomma turistboenden runtomkring. Här finns stora ytor med välklippta gräsmattor och lekplatser, likväl som igenväxt, icke-använd mark. Hela området känns lite dött och ganska själlöst.

Men, nu är det dags att vi ser oss om inom närmiljön! Vi går först ner till stranden, ca 700 meter bort. Stranden är nästan tom och så är även strandpromenaden. Errol får dock ta ett välbehövligt dopp och blir pigg som en lärka.

Han blir så pigg att han förvandlas till Homer-Zlatan och som tur är har vi bollarna med oss, så vi kan spela en match på hemvägen, på en tom grönyta. Matchen blir ändå inte lång, för det är fortfarande 25 grader varmt, fastän eftermiddagen är sen. Nu går vi hem för att dricka vatten och ta en kort vila, innan vi ska bese stadens centrum.

Vi tar sikte på stadens historiska centrum och kommer först till ett litet torg med en staty över James I av Aragon, stadens grundare på 1200-talet. Vi fortsätter genom smala gränder, smyckade med mängder av blommor och kommer fram till den gamla kyrkan, som förstördes under inbördeskriget, men sedan återuppbyggts igen.



Både Phil och Björn ska nu ta ut pengar på en närliggande bankautomat. Phil är först i kön och fixar sitt ärende utan problem. När Björn sedan fortsätter lämnar automaten inte ifrån sig en enda sedel, bara ett uttagskvitto med summan som kommer att dras från hans bankkonto! Vi sliter alla vårt hår, lusläser vad som står på uttagskvittot och förtvivlan uppstår! Vad gör vi nu? Björn ringer det telefonnummer som står angivet på bankautomaten, men det är endast en automatisk telefonröst som svarar. Ingen hjälp där finns att få! Björn bestämmer sig för att genast kontakta vår bank hemma i Sverige imorgon förmiddag, för att få råd. Med ett sjunkande humör vandrar vi sakta hemåt igen!

Men, med Phil och Sandra som våra bästa vänner, kan humöret inte ligga kvar nere i skosulorna länge! De gör allt de kan för att trösta, råda och hjälpa! På deras inrådan gör vi en kvälls-picknick, på bord och bänk i parkområdet, intill ställplatsen. Vi dukar gemensamt upp med bröd, ostbricka, oliver och rött vin. Snart nog har vi åter en ljummen, lång och underbar kväll tillsammans!


söndag 22 april 2018

180422 Söndag Simat de la Valldigna – Utiel

Vi har satt ut ett nytt gemensamt mål för dagen och det är den lilla staden Turis, ca 6 mil norrut, mot Valencia. Innan vi lämnar ställplatsen, köper vi dagsfärska ägg av den gamle mannen, som har hand om hönorna i hönsgården intill. Han vill också sälja apelsiner, men vi tackar nej, eftersom vi har gott om den varan ännu.

Vi inväntar Phil och Sandra i Turis, men vi enas om att inte stanna här. Ställplatsen ligger mycket tråkigt till, nära vägen, vid en bensinstation i ett industriområde, någon km från själva staden. Vi fortsätter istället vidare till nästa möjliga mål, staden Utiel, 6 mil inåt landet.

Vi kör efter ställplatsens koordinater, men hittar inte fram till rätt ställe. Vi stannar och inväntar Phil och Sandra, som sedan lotsar oss fram sista biten. Ställplatsen är gratis, med tömning och vatten. Den ligger bakom en högskola, med en stor park bakom och helt nära centrum. Vi enas om att stanna över natt.


Vi boar in oss och går sedan en stadsvandring. Av en ren händelse kommer vi ganska snart till en tjurfäktningsarena och vi ser på annonsen att den senaste tjurfäktningen gick av stapeln igår! Vi tycker att det är lite konstigt att porten står öppen, men vi går in.


Vi ser att det är någon som håller på att städa inne på arenans bar, men den personen ser inte att vi går in. Det känns lite ruggigt att strosa omkring inne på den mycket blodiga sanden.


När vi sedan tänker gå ut från arenan, visar det sig att porten åter är stängd och låst! Nej, är vi inlåsta i tjurfäktningsarenan? Som tur är, finner Björn på en mindre dörr, som går att öppna och vi slinker ut.

Vi fortsätter strosa inåt centrum, för att se den gamla delen av Utiel. Staden är känd för sin vinframställning, så det är gott om bodegor överallt. Statyn på ett av torgen, vittnar även om detta.


Vi snirklar fram genom de smala gränderna och passerar den enorma katedralen.


Strosar sedan hemåt igen, där Phil och Sandra kommit tillbaka före oss. Vi har en fin möjlighet att spela en fotbollsmatch intill ställplatsen. Homer-Zlatan blir överlycklig; äntligen får han fullt utlopp för sitt springande!

Ikväll är det Sandra som står för hela menyn, eftersom de har alldeles för mycket mat, som behöver ätas upp. Vi bidrar endast med bröd, vin och bestick samt trevlig samvaro runt Homer-bordet, förstås!

lördag 21 april 2018

180421 Lördag Simat de la Valldigna

Efter intagen frukost ringer Björn upp vår husvakt, hemma i Hjo. Vi har fått ett sms från honom med information om att vårt brandlarm utlösts. Det förefaller dock bara vara batteriet som är slut; ingen röklukt kändes. Det är allt skönt och tryggt att vi har en sådan bra husvakt!

På förmiddagen tar vi sällskap med Phil och Sandra tillbaka till klostret igen. Idag för att besöka muséet och en konstutställning. Muséet är intressant och innehåller historia samt delar av föremål från klostret, från de olika tidsepokerna.



Konstutställningen består av moderna oljemålningar; varav en tavla föreställer den nordiska våren och motivet är som hämtat från Hjo-åns dalgång!


På hemvägen handlar vi lite i den lokala affären Consum.

Sedan hämtar vi Errol och ger oss iväg på en av vandringslederna, som verkar ha ett intressant mål, nämligen Arcades de la Font del Cirer. Det är lämningar av en akvedukt som fört vatten ner till klostret. Vi hänger på oss kikare, eftersom vi ska vandra upp mot bergen och borde kunna få skåda lite fågel. Vi vandrar genom blommande apelsinlundar och passar på att plocka med oss några apelsiner från träden. Men, någon fågelskådning blir det inte tal om. Vi ser några Gulhämplingar och följs av en Näktergalsliknande sång. Men, det är också allt! Väl framme vid Arkaderna, rastar vi och njuter av de nyplockade apelsinerna, innan vi vänder kosan tillbaka till Homer igen.


Efter sen-lunch och siesta, tar Eva och Errol en stadspromenad för att vara säkra på att inte ha missat några sevärdheter. Men, nej vi har nog sett det finaste av Simat de la Valldigna nu.

Medan Phil får uppdraget att leta ut ett nytt resmål för morgondagen, tillreder Björn och Sandra kvällens måltid!
180420 Fredag Lálqueira de la Comtessa – Simat de la Valldigna

Dagens överenskomna mål är Simat de la Valldigna; en liten stad, bara några mil norrut och någon mil inåt landet. Staden har drygt 3000 invånare och härstammar från 1200-talet med muslimskt påbrå. Den ligger med höga berg runtomkring.

Vi anländer tidigt, redan vid 12:30-tiden, efter lite segt GPS-körande, på felaktiga smala gator. Ställplatsen ligger precis vid bergskanten, omgiven av apelsinlundar och med klostret i bakgrunden. Ställplatsen är kostnadsfri med tillgång till vatten och tömning.

Vi skyndar genast iväg till apoteket, eftersom vi nu har bestämt oss för att låta Errol prova ett halsband mot fästingar. Vi är så trötta på att han kan ha ett tiotal fästingar på sig, efter en enda promenad!

Eva rusar in på apoteket, medan Björn och Errol väntar utanför. En manlig kund kommer genast fram och börjar prata med Eva. Han säger ”sueco” gång på gång, så antagligen har han sett oss, när vi kom med Homer. Sedan pekar han på Errol och säger ”bonito”. Nu är det Evas tur att handla och efter en blandning av ”perro”, ”ticks” och ”halsband” med handspråk, tar expediten fram en förpackning med ett halsband som är till små hundar. En annan manlig kund griper genast in och talar om för expediten att det behövs ett måttband för att kunna mäta hundens kragmått. Snart nog är hela personalstyrkan engagerad i Evas inköp. Ett måttband letas fram och mannen går resolut ut till Errol och mäter hans kragmått. Han kommer tillbaka in och talar om att hunden behöver ett 65 cm långt halsband. Perfekt! Eva får köpa en storlek större! Väl utanför apoteket kommer den första kund-mannen ut och börjar prata med Björn och Errol. Björn förstår att mannen jobbar med att plocka apelsiner och gärna vill sälja till oss. Sedan tar vi i hand och skiljs åt!

Nu går vi vidare till Turistinformationen, som turligt nog öppnar precis nu. Vi får flera fina och användbara broschyrer om staden Simat, klostret och vandringsleder inom närmiljön.

Medan Björn tar siesta, går Eva och Errol en mycket kort vandringsled fram till Forn de calc; en kalkugn. Vi vandrar genom väldoftande apelsinodlingar, där skörden är i full gång och sedan fortsätter vi upp mot bergen. Naturen är så fantastiskt vacker!



När vi kommer tillbaka till Homer, har Phil och Sandra precis anlänt. När de boat in sig på ställplatsen går vi tillsammans bort till klostret Santa Maria de la Valldigna, med anor från 1300-talet. Klostret är öppet nästan hela dagarna, året om och inträdet är gratis. Vi strosar omkring därinne länge och bara njuter av arkitekturen och de rogivande miljöerna. Klosterkyrkan är underbart vacker och välbevarad.




När vi sett oss nöjda på klostret, för idag, går vi hem igen för att öppna GFD-klubbens kvällsmöte, i Phil och Sandras bobil. Vi bestämmer kvällens meny och ses lite senare runt denna, vid Homers bord. Kvällen blir som vanligt sen och mycket trevlig!