måndag 19 februari 2018

180219 Måndag Castro Verde

Idag kramar vi Rob, Toss och holländska damlaget Sienna till farväl. De åker till Algarve några veckor, men kommer tillbaka till Castro Verde, ungefär samtidigt som när Eva kommer tillbaka från Sverige. Vi bokar genast in en fotbollsmatch, till den 9 mars!

Sedan går vi vidare till tyska Kristina och Hartmut för att tacka för gårdagens avskedsskål. Vi lämnar vårt visitkort och får deras telefonnummer. Kristina har också kollat upp att vår gamle vän Horst Rössner fortfarande finns i Niederschöna. Hon skriver ner hans telefonnummer till oss, ifall vi vill ta kontakt.

Eva tar en Errolpromenad, innan det blir alltför varmt. Sedan får Errol hoppa in i Homer, medan vi cyklar ut till Barragem da Horta da Nora, för fågelskådning. Nästan det första vi får se, är Bronsibis som kommer inseglande över sjön och landar fint vid strandkanten. Bronsibis har vi inte tidigare sett vid vår lilla sjö! Strax intill hoppar en Forsärla omkring och fångar insekter. Sedan fortsätter vi bort till andra änden av sjön. Idag var det lite svårt att upptäcka någon Tjockfot, men till slut dyker det upp några stycken. Det går fullt med får runtomkring dem, men det verkar inte störa en Tjockfot. Vi räknar in ett 35-tal fågelarter, innan vi cyklar hemåt igen.



När vi sitter ute och sen-lunchar i solen, kommer Antonio förbi och frågar när vi ska spela fotboll. Ok, då kör vi en match med Homer-Zlatan och Portugal på sedvanlig tid, kl 15:30! Idag spelas ju alla bollar till Homer-Zlatan, som till slut även får använda svansen för att mota en boll! Dock faller Portugal omkull idag igen, när han kickar iväg en boll. Vi blir oroliga, men han stiger oskadd upp igen!

På kvällspromenaden med Errol, ser vi att våra grannar Vit Stork, har börjat bygga ett bo, från scratch, på några el-stolpar. De klapprar med näbbarna och jobbar på; vi får väl se om de lyckas?


Imorgon åker vi med Homer till Algarve-kusten och sover över natt på parkeringen, vid Faros flygplats, eftersom Eva flyger till Stockholm på onsdag. Vi hoppas få lite fågelskådning vid kusten, under morgondagen!

söndag 18 februari 2018

180218 Söndag Castro Verde

Vi får åter en strålande solig och härligt varm dag! Vi stannar hemma och njuter av värmen. Eva har  också behov av att tvätta kläder, som en förberedelse inför kommande hemresa.

Rob kommer förbi och säger att han vill förskjuta dagens fotbollsmatch till 16:30, eftersom han och hustrun ska gå ut och äta söndagsmiddag. Det passar ju väldigt bra att förlägga matchen till senare tid, eftersom det är så varmt!

Tyska Kristina kommer sedan förbi och bjuder in till avskeds-skål kl 18 samt meddelar att vi får ta med egna glas. Vi tackar!

Errol och Eva går på tidig förmiddagspromenad, för att bespara Errol den varmaste tiden. Det går fint, vi håller oss på trottoarernas skuggsida. Resten av dagen ägnar vi åt ”livet under markisen” och grannprat, förstås!

Fotbollsmatchen går av stapeln kl 16:30 och spelarna är taggade till tusen; idag är sista matchen med holländska damlaget! Både Holland och Homer-Zlatan trotsar värmen och ger järnet i denna sista match! Homer-Zlatan blir så varm och törstig att han släpper ner bollen i vattenskålen, för att snabbast nå till det svalkande vattnet! Hollands damlag vill däremot inte gärna släppa ifrån sig sin boll, utan försöker att återfinna den i Homerkorgen, efter avslutad match!

Matchen är i full gång!

Varma match-hjältar!

En som släpper bollen i vattenskålen och en som försöker återfinna sin boll!

När kvällen kommer, samlas vi grannar, från ”cozy corner”, för att skåla med varandra och för ett återseende! Under samtalens gång, visar det sig att Kristina väl känner till Niederschöna, eftersom hennes syster bor i Hetzdorf, bara 2 km därifrån. Vi berättar att vi har bekanta i Niederschöna, men att det är många år sedan vi var där och att vi nu tappat kontakten med vännerna. Kristina lovar att efterforska om våra vänner fortfarande finns kvar i Niederschöna. Det är väl märkligt, så liten världen är, många gånger! Vi blir kvar i avskedets stund ända tills mörket faller och det börjar bli kyligt!

Auf wiedersehen!





lördag 17 februari 2018

180217 Lördag Castro Verde – Albernoa – Castro Verde

Väderprognosen hann ändras under natten och nu verkar det bli en dag med fint väder; växlande molnighet och värme. Perfekt; då gör vi en utflykt!

Irländska Bill och Breda har tipsat oss om att åka till Albernoa och vandra utmed floden Tegre. Det blir ett fint utflyktsmål för dagen. Albernoa ligger mittemellan Castro Verde och Beja, så det är inte så långt att åka. Albernoa är ett litet samhälle och vi åker till kyrkogården för att parkera Homer där; nära floden Tegre.

Albernoa


Vi vandrar iväg utmed floden, med kikare runt halsen och en Errol utan koppel. Vi skådar inga sensationer, men vi ser enstaka Vadare, en vacker Forsärla som lyser så gul vid flodbädden, de vanliga Hägrarna, Tornfalk och Röd Glada. Vi ser också Ladusvala, Hussvala och Klippsvala, som susar omkring som jaktplan i luften och under broarna.

Vi har floden Tegre på ena sidan och på den andra sidan har vi mjuka kullar, som är beklädda med Korkekar.


Det blir snart nog varmt för Errol och vid ett obevakat ögonblick tar han sig ett ”lerbad” och ser därefter mycket nöjd ut. Åh neej, hur ska vi rengöra detta lerdjur, innan vi ska åka hem? Nåväl, det sköter sig självt, för Errol blir snart nog lika varm igen och smyger ner i floden Tegre och tar sig ett något blötare dopp än leran. Han ser något renare ut när vi kommer tillbaka till Homer!


När vi kommer hem på eftermiddagen är Portugal sugen på att spela en fotbollsmatch. Visselpipan får ljuda kl 15:30; sedvanlig fotbollstid! Holländska damlaget rusar fram för att hämta sin favoritboll i Homers korg och Homer-Zlatan försöker greppa efter alla bollar han ser. Ett lätt tumult uppstår, innan laget kan ge sig av till spelplanen. Nåväl, matchen kommer igång och alla spelare är alerta och tuffa. Matchen blir hård idag och Homer-Zlatan tacklar omkull Portugal, så han faller platt till marken i en hård närkamp. Portugal reser sig upp, med viss hjälp och som tur är oskadd! Matchen avslutas när spelarna har gått av planen och lagt sig i skuggan med varsin boll!

Frampå kvällskvisten kommer tyska Kristina och Hartmund förbi och bjuder in oss på en avskeds-skål imorgon. Kristina flyger tillbaka hem till Tyskland på måndag, medan Hartmund stannar kvar i Portugal ytterligare en tid. Vi tackar självklart ja till denna inbjudan!

fredag 16 februari 2018

180216 Fredag Castro Verde

Vi får en kanondag igen, med härligaste svenska högsommarvärmen! Vi tänker bara vara hemma i Castro Verde och njuta av sommarvärmen.

Vi skickar iväg ett mail till Phil och Sandra för att höra var de är nu. Häromdagen fick vi ett mail från Emile och Hermine (Belgien), där de tackade för en trevlig tid tillsammans.

Vi tar en gemensam skuggside-promenad runtom Castro Verde, på förmiddagen. Vi sätter oss ner och tar en fika; ”dois café pequenos”.


Sedan går vi vidare och kikar in hos en slaktare, som Carla rekommenderat. Där kan man även köpa ”take-away”-mat; vilket Carla brukar göra.

När vi kommer hem, sitter vi under markisen och Carla kommer då för att berätta att de är på väg till Sétubal och sedan Lissabon. De ska på middag hos sina föräldrar och så ska Carla fotografera förstås!

Vi har en underbar, njutsam eftermiddag under markisen. Det är alldeles för varmt för att spela fotboll idag.

Frampå kvällskvisten, när Eva och Errol går på promenad, har den västliga vinden börjat blåsa och Atlantvindarna drar in med lite svalare luft. Enligt väderprognosen bådar det regnskurar imorgon!

Dessa underbara blommande Mandelträd!

torsdag 15 februari 2018

180215 Torsdag Castro Verde

Åh vilken högsommarvärme-dag vi har idag! Äntligen på med t-shirts, shorts och ut med markisen!


Idag har vi en hemmadag och bara njuter av solen och värmen. Eva cyklar ut på sta´n och uträttar lite ärenden på förmiddagen. Turistinformationen får sig ett besök, för att hämta den nya kulturagendan.

Sedan vill Errol gå på promenad. Eva tänker att vi ska gå en kort promenad, nu när det är så varmt. Åh nej, säger Errol och sätter ner alla fyra! Han har inte fått läsa Castro Verde-nytt på två dagar, så han har såklart mycket att läsa ikapp. Vi går en lång promenad, med en lång Errol-tunga, men han blir nöjd till slut!


På sen eftermiddag trotsar vi värmen och samlar vårt lilla lag för att spela en träningsmatch. Det blir
Portugal och Hollands damlag som möter Homer-Zlatan. Det blir en kort match; 20 minuter är tillräckligt för spelarna i värmen, de kämpar tappert!

Lite senare strosar Eva och Errol en sakta kvällspromenad i den tidiga, ljumma kvällen. Eva tänker åter att det får räcka med en kort promenad, efter en sådan hård, varm fotbollsmatch, men Errol tänker fortsätta läsa Castro Verde-nyheterna. Det får han gärna göra, för kvällen är härlig!

onsdag 14 februari 2018


180213 Tisdag Castro Verde – Pulo do Lobo – Minas de Sao Domingos

Vi vaknar med markfrost utanför, men får sedan en strålande, varm sol. Genast efter avslutad frukost packar vi ihop oss, för att åka iväg till Minas de Sao Domingos och där möta Telémaco och Carla. Vi bestämmer att först åka till Pulo do Lobo, en del av Guadianafloden, med ett mäktigt vattenfall. Vi har länge önskat att åka dit och nu passar det fint, eftersom det också ligger inom Mértola-distriktet.

Utmed vägen ser vi mängder av irrande Rödhönor och bebodda Storkbon i nästan varje träd eller ovanpå elstolpar. Vägen är kantad med blommande Mandelträd i vitt eller rosa. Det är så vackert!

Vi kommer fram till Pulo do Lobos skyltar och där slutar asfaltsvägen, men en liten parkering finns. Björn pratar med två portugisiska kvinnor, som har en karta över området och de säger att det går fint att fortsätta den lilla grusvägen, ända ner till vattenfallet. De kör före i sin personbil och vi tuffar också iväg. Ett par kilometer ner i dalen slutar den lilla grusvägen i en mycket liten parkering.


Vi tar med oss Errol ut och strövar omkring i området med kikare och kamera i högsta hugg. Här förväntar vi oss att få se både Klippsparv och Blåtrast; men vi får tji! Klippsvalor ser vi dock i mängd.


Vi njuter av vyerna runtomkring oss; de vassa klipporna och vattenfallet; trots att det är ganska lite vatten i år, efter den torra sommaren. Errol strosar lös, för vi är nästan ensamma här.


När vi ska lämna området och fara tillbaka med Homer, visar det sig att denna lilla smala, mycket branta grusväg inte alls var lämpad att åka ner på med husbil! I en brant backe, tar det stopp och hjulen bara snurrar runt och gräver stora hål. Det här börjar kännas riktigt otrevligt! Men, efter ett antal försök, med att backa och ta fart framåt, kommer vi till slut uppför backen och kan köra vidare! Pust! Vi blev riktigt svettiga!

Vi passerar Mértola och är till slut framme i Minas de Sao Domingos. Vi får leta en stund innan vi hittar på Telémaco och Carla, väntande vid sin husbil. Vi sen-lunchar lite snabbt och går sedan iväg på en promenad tillsammans. Vi går först till gruvmuséet, där det också finns en liten foto-utställning över det gamla gruvområdet.


Minhas de Sao Domingos är uppbyggt av engelsmännen på mitten av 1800-talet och mineraler bröts där ända till mitten av 1960-talet. Mineralerna fraktades på järnväg till samhället Pomarau, vid Guadianafloden, där det sedan fördes vidare ut i världen med fartyg. Eftersom engelsmännen byggde upp samhället, fanns här sjukhus, apotek, skola, tennisbanor, biosalong samt orkestrar som spelade vid baler och fester.

Vi fortsätter sedan vår promenad runt den lilla, anlagda sjön med anlagd strand. Där kan man hyra kanoter, där finns en liten taverna och även en gratis ställplats (utan service). Det finns en liten servicestation inne i samhället (2 euro).

Nu är det redan kväll och Errol har ännu inte fått sin mat. Vi är lite trötta och strosar hem till Homer genom det gamla området med arbetarbostäder. Här bodde gruvarbetarfamiljerna i ett rum på 16 kvm, inga fönster, bara en dörr. Alla bostäderna var sammanbyggda i längor.

Imorgon förmiddag ska vi gå en bit på vandringsleden mot Pomarau, tillsammans med Telémaco och Carla, innan vi åker tillbaka till Castro Verde.

180214 Onsdag Minhas de Sao Domingos – Castro Verde

Vi har sovit gott inatt och vaknar vid sedvanlig tid, ca 07:30. Efter frukost har vi bestämt att gå på vandring med Telémaco och Carla. Vi ses utanför våra bobilar vid kl 10 på förmiddagen.

En kopp espresso innan vandring!
Det finns många leder, åt olika håll, att gå på, men vår led bli en vandring genom en del av gruvdistriktet, där vi får ta del av historian om det tunga arbetet i gruvorna. Vi ser ruiner av byggnader, gruvmaterial och sjöar som är färgade av gruvmineralerna.


Vi har kikarna runt halsen, men ser nästan inga fåglar alls under vår vandring. De enda som cirklar omkring är Klippsvalor. Vi vandrar på leden i 4 timmar och är sedan tillbaka i samhället igen. Vi går också förbi området där engelsmännen bodde; med tennisbanor och parkområden. Det är lite skillnad mot de portugisiska arbetarbostäderna! I samhället fanns också en polisstation, där det arbetade 25 st poliser. Ibland behövde de även tillkalla armén för att kunna stävja oroligheter bland gruvarbetarna! Ja, det var allt ett hårt och tufft liv att arbeta i gruvorna på 1800-talet!



På hemvägen går vi förbi en restaurang och köper med oss ”take-away”-mat; nu är vi hungriga! Björn beställer; vad vi tror är entrocotes med pommes frites och sallad. När vi öppnar våra matlådor, hemma i Homer, visar det sig vara tunna revbensspjäll ( entrecostes = revbensspjäll; inte entrecotes!). Nåväl, det mättar ändå två hungriga vargar!

Efter avslutad måltid, gör vi oss resklara. Vi tackar Telémaco och Carla för två fantastiska dagar tillsammans. Vi hade aldrig kommit så nära denna gruvhistoria utan deras sällskap! Vi är mycket nöjda med våra dagar tillsammans!

Vi väljer att åka vägen över Serpa och Beja hemåt. Vi stannar i Beja och handlar en del och är hemma i Castro Verde igen kl 18. Errol är mycket nöjd med att få gå ut och läsa lite campismo-nyheter och somnar sedan gott på sin madrass!