tisdag 21 november 2017

171121 Tisdag Castro Verde

Det är fantastiskt härligt väder idag också. Vi stannar hemma och njuter av värme och sol. Vardagsrutinerna utförs efter frukost, under samspråk och umgänge med Sandra, Phil och Fidel. Idag har Fidel bestämt sig för att han absolut måste in i Homer för att se om han känner sig. Han smyger igenom varje vinkel och vrå; förefaller helt nöjd och lägger sig tillrätta på en matta. Men, nu är det så att vi ska gå ner på sta´n för att köpa oliver och ta en fika, så herr Fidel åker ut igen (under protest).

Herr Fidel Castro
Dagens uppdrag tar oss ett par timmar att utföra (gånghastigheten är satt på lägsta nivån). Idag är det Eva som går in och köper alldeles nyinlagda oliver och då tillkommer alltid ett inköp av de underbart goda kakorna med innehåll av mandel och ost. De går inte att motstå! På hemvägen stannar vi på vårt favoritcafé och tar varsin liten kopp espresso. Under tiden hinner vi träffa både våra finska grannar samt strax därefter, John och Chris.


Minsann, om vi inte möter den ullige killen med pyjamaströja på sig, idag igen, när vi passerar ”vattentornsparken”. Något bråk uppstår dock inte!


Idag blir det matlagning utomhus, i skuggan av Homer, för Björn ska steka hamburgare. Doften sprider sig över campismon, så några smakprover måste delas ut till närmsta grannar förstås.


Mitt under matlagningen kommer ”campismo-chefen” och delar ut ”Regler för djurägare”. Några sådana har vi inte sett till tidigare, så vi blir lite förvånade. Aj då, Errol får inte ha en lina, längre än 2 meter, får aldrig vara lös inom området och måste uppföra sig så att han inte stör andra innevånare. Vi misstänker att någon irriterat sig på våra fotbollsmatcher, som spelas med liv och lust. Antonio kommer genast över och säger att fotbollsmatcherna ska då rakt inte bli inställda; vi går ut på gräsmattan precis utanför campismon och spelar där!

Ja, Portugal vägrar ställa in fotbollsmatcherna, så vi skrider genast till verket. Homer-Zlatan får idag åter möta både Portugal och England under hård kamp. Men, ingen slår Homer-Zlatan! Nu måste han dock få pusta ut i skuggan, innan kvällspromenaden tar vid.


måndag 20 november 2017

171120 Måndag Castro Verde

Idag får det bli en barragem-skådning! Vi har inte varit där på en vecka, så nu längtar vi efter att få se vilka fåglar som tänker dyka upp. Errol får, som vanligt stanna hemma, eftersom det fortfarande är soligt och alldeles för varmt för honom ute i solen. Det är mycket fågel i rörelse vid vattnet; ett litet gäng med Skedstorkar slevar omkring i en vik; ett tio-tal Enkelbeckasiner jobbar på längs strandkanterna, en vacker gul Forsärla trippar omkring i vattenbrynet och Kungsfiskaren pilar fram och tillbaka över vattenytan, som en vackert, blå lysande juvel. På en kort stund räknar vi in 34 st fågelarter och efter någon timmes skådande cyklar vi nöjda hem igen.


Errol och Eva tar en mycket kort promenad i våra närliggande, små parker. I ”vattentornsparken” rusar det plötsligt fram en ullig hund, som glömt ta av sig pyjamaströjan (tänker Errol). Hunden siktar in sig rakt på Errol och utan att tveka bjuder han upp till en fight. Errol är inte den som bangar, men Eva får agera domare och genast avbryta matchen! Här ska inte slåss! Killen i pyjamas backar och lommar iväg.

Nu kommer engelsmän John och Chris tillbaka, efter sin vistelse på västkusten. Det var härligt att vara vid Atlanten, men nu vill de tillbaka till bekvämligheten igen ett tag. Vi hälsar dem välkomna över en liten pratstund.

Någon timme senare, när vi sitter under markisen upptagna med att göra ingenting, kommer det en välbekant husbil inglidandes på campismon! Yeeeesss!!!; det är ju bästa engelsmän Phil, Sandra och kissen Fidel, som vi väntat så på! Åh, så roligt att återförenas igen! Turligt nog blev ju platsen intill oss ledig igår, så det är bara för dem att boa in sig där. Errol blir överlycklig och Fidel förefaller känna igen oss alla tre.


Nu får vi genast ha ett ”reunion party” under vår markis och prata igenom vad som hänt sen sist. Så, det blir några timmar, några öl och lite tilltugg under markisen, medan Fidel, som vanligt, trasslar omkring i sin sele och lina.


Nu börjar solen dala neråt, så det bäst att vi spelar en fotbollsmatch också, på gräset förstås! Errol är salig av lycka när han får spela loss i fullt ös, mot både England och Portugal, som ansluter efter en stund. Vi har alla lika roligt och det är svårt att sluta spela, men till slut är Homer-Zlatans tunga så lång att han nästan snubblar på den! Han kammar hem vinsten, tar med sig en boll och lufsar hemåt för att dricka vatten och rasa ihop i sömn i skuggan! Övriga matchdeltagare återsamlas under markisen för en avslutande öl, medan solen helt går ner för idag.

söndag 19 november 2017

171119 Söndag Castro Verde

Idag får det bli en hemmadag, med utförande av vardagsaktiviteter och ”under-markisen-njutning”.

Tvätt av kläder behöver göras och på vägen dit, träffar Eva en ny svensk granne. De är på väg till Marocko, men brukar alltid stanna till i Castro Verde några dagar, för att sedan åka vidare kustvägen till färjan från Spanien. Det visar sig faktiskt bli mycket svensk-granne-prat, under dagen, för vi träffar dem åter och får mer reklam för Marocko! Ja, nu blir vi så sugna, att vi faktiskt kan tänka oss att åka dit en tid för att kanske uppleva nostalgi för Björn och något helt nytt för Eva! Vi får jobba vidare på detta projekt!

Errols tassar är nästan helt läkta, så Evas bedömning ger honom faktiskt en fotbollsmatch idag. Den går av stapeln mot Portugal och för att skona Homer-Zlatans, lätt infekterade tår, får den spelas på gräsplan. Errol blir överlycklig! Planen är inte precis nyklippt och det visar sig att Portugal inte alls är van vid det underlaget, för Portugal har väldigt svårt att få iväg bollen någon längre sträcka och tar snabbt till händerna! Vilket fusk! Inget snack om saken; Sverige vinner lätt!

Denna kära, Portugal-granne Antonio! Han kommer senare över med en tub hudvårdande salva till Eva. Han har dagen innan, kommenterat att hennes ben är flagnade och torra, likt en orm som ömsar skinn, säger Antonio. Nu visar han upp sina egna, mycket väl, kladdigt insmorda ben och beordrar Eva att genast gå till angrepp mot skinn-ömsandet. Eva tackar och tar emot, smörjer lite försiktigt på benen, men lovar att använda salvan fullt ut, lite senare bara!

Björn ägnar, under tiden, en stor del av dagen till att identifiera och försöka lösa ett problem med Homers dörr. Det är nämligen så att vi ibland inte alls kan öppna Homer-dörren utifrån, fastän den är olåst! Det vore inte trevligt att möta, om vi vid ett sådant tillfälle lämnat nycklarna inne i Homer. Nåväl, dörren dissekeras, men det är fortfarande oklart, i detalj, vilken åtgärd som behövs.

Vad är felet?
Våra grannar engelsmän, med liten vovve Max, har i ett obevakat ögonblick lämnat campismon och rest vidare mot Algarve-kusten. Detta meddelas och avskedshälsningar lämnas, av granne fransyska, som med kroppsspråk, handviftningar och enskilda ord, på olika språk, gör sig förstådd!

Dagens fågelskådning blir faktiskt en ”tamduva”, som beslutar sig för att vistas, en god stund, på vårt, öppnade takfönster. Den bryr sig inte det minsta om att Errol finns där under, eller att Eva stökar runt i Homer. Den bara kikar ner i Homer och undrar vad vi håller på med!


Ja, som vanligt går dagen så otroligt fort och det blir snabbt nog dags för Errols kvällspromenad. Vi är inte alltid överens om färdriktningen, men ikväll blir det Eva som får bestämma. Det får väl ändå bli lite variation på miljöerna, Errol!


lördag 18 november 2017

171118 Lördag Castro Verde – Entradas – Guerreiro – Castro Verde

Idag är det dags att inventera våra fågelområden i närmiljön. Vi kommer självklart att ha ögonen öppna för Trapp-spaning! Först åker vi ut till Entradas och stannar en stund vid vattentornet, tar fram våra handkikare och spanar av området. Vi ser många rovfåglar och det är framförallt Röd Glada, Ormvråk och Tornfalk som är aktiva i solen och värmen, över de torra fälten.

Vi ser att det inte finns en vattendroppe i Entradas damm och vattendragen, som vi passerar är helt torrlagda. Nej, det blir nog inte så mycket fågelskådning idag! Tofslärkorna dominerar i miljön, lyfter från marken överallt, men även Tofsviporna finns i mängd på de torra åkrarna och stäpperna.

Vi fortsätter ut till byn Guerreiro, där vi på vårkanten har haft så underbar fågelskådning. Vi parkerar Homer i utkanten av byn och tar en promenad ut över torrängarna. Det är så otroligt torrt överallt, men vid en liten, liten damm får vi plötsligt syn på en Kungsfiskare, som likt en Kolibri vibrerar i luften över vattnet, för att sedan flyga iväg. I den pyttelilla dammen ser vi också två stycken Sköldpaddor. Det är fantastiskt ändå vad vatten är livgivande!



Några Trappar får vi såklart inte skåda idag, men vi är ändå nöjda med vår utflykt och inser att vi nog får invänta lite mer regn och vår innan den säkrare fågelskådningen på stäpperna kan börja. Vi är dock mycket glada över tillgången till vår barragem, som ännu har vatten och kan erbjuda en fågelrik miljö!


Vi vänder hemåt mot Castro Verde igen, i lagom tid för lite eftermiddagslunch. När vi landar in på vår boplats, står Antonio väntande med ett färskt bröd, som han lämnar över. Han har varit i Beja, med sin hustru Nancy och handlat, men dock onödigt mycket bröd. Vi tackar och tar emot!

Resten av dagen blir vilsam i markisens skugga och en sovande Errol inne i Homer!

fredag 17 november 2017

171117 Fredag Castro Verde

Vi har inte sett någon Tornfalk ännu, sedan vi kom till Castro Verde, men idag på Errols morgonpromenad får Björn njuta av en Tornfalks luftkonster, på mycket nära håll! Njutbart!

Igår var det Homer som fick vara på service hela dagen och idag blev det Evas tur! En urinvägsinfektion gjorde sig påmind redan igår, men idag på morgonen övergick den till att bli akut och mycket plågsam! Det är lika bra att söka läkare genast! Eva går till campismons reception för att få råd och hjälp hur göra. Den mycket vänliga Nicole visar på kartan var Vårdcentralen ligger och sedan skriver ned på portugisiska, vad som felas Eva. Kanoners!

Eva går genast, med pappret i högsta hugg, till Vårdcentralens akutmottagning. Den är pytteliten och ålderdomlig. Det är faktiskt inte så många människor där, så Eva kan genast stega fram till den lilla receptionen. Kvinnan talar inte ett ord engelska, men hon lyckas förklara att hon behöver veta vilket land som Eva kommer ifrån. ”Suécia”, svarar Eva; kvinnan gissar på Serbien och sedan på Schweiz. ”No, no, no, Suécia” upprepar Eva! Nu har det bildats en kö till receptionen och en man i kön ropar högt ”Suécia” och då förstår kvinnan i receptionen precis! 140 kr betalas och Eva slår sig ner på en stol för att vänta. Plötsligt raspar det till i en högtalare och en röst ropar något ohörbart, men en väntande kvinna reser sig upp och försvinner in genom en dörr i salen. Eva hinner räkna ut, när det ungefär borde bli hennes tur, men den raspande högtalaren säger sedan, helt hörbart, ”Eva, Birgitta, Karlberg”.

Eva går in genom dörren, som kvinnan gjorde och minsann där innanför sitter en läkare i ett rum och vinkar in mej! Läkaren pratar enstaka ord på engelska och ger Eva en plastmugg och viftar med handen. Ok, han vill såklart ha ett urinprov! Toaletten går fint att hitta, men ojdå, det var redan en liten tant därinne och inget lås fanns på dörren. Urinprovet klaras av, men var ska det lämnas? Eva tittar sig rådvill omkring och en liten tant, som ser detta, viftar och pekar mot en rum intill. Jadå, där  springer det omkring en sjuksköterskeliknande kvinna, som tar emot muggen. Eva fortsätter att titta sig rådvill omkring, vad gör jag nu då? Sjuksköterskan pratar högljutt med på portugisiska, men när Eva står kvar ryter hon med militärisk röst ”Sit down” och pekar på en stol.

Besöket avlöper sedan fint och läkaren kallar in Eva på rummet för att skriva recept på antibiotika! Jaha, så är vi ytterligare en erfarenhet rikare!

På eftermiddagen träffar vi på Carla, som visar upp sitt senast handgjorda, mycket vackra halssmycke. Hela smycket består, som alltid, enbart av pärlor. Det har tagit henne 1 vecka att förfärdiga halssmycket. Det är så vackert!


Antonio beundrar Carlas halssmycke
Idag är det åter strålande sol och helt vindstilla! Errol vill absolut inte gå någon promenad på dagen; han visar tydligt att han bara vill gå till närmsta park för att uträtta sina behov, för att sedan genast gå hem och lägga sig inne i svala Homer. Först när vi närmar oss solnedgången, kvicknar han till igen. Han kommer alert fram och vill gärna strosa omkring länge på torrängarna strax utanför Castro Verde!


torsdag 16 november 2017

171116 Torsdag Castro Verde

Igårkväll promenerade vi iväg till Filmstudion  först vid 21:30, eftersom vi vet att filmen aldrig startar förrän framåt 22-tiden. När vi kommer fram är det stängt och helt mörkt! Vad är nu detta; har vi tagit fel på tiden; är det inställt?? Vi går fram till entrén och precis då dyker det upp en man som släpper in oss och säger att de precis har startat filmen. Vi blir mycket förvånade, men vi är så välkomna in! Försiktigt smyger vi in i den fullsatta salen och sjunker genast ner på första bänkraden. Men, oj då; Björn sjunker ända ner till golvet! Stolen gick sönder och sitsen lossnade helt! Han kravlar sig snabbt upp och smyger ner i nästa stol; det går ju fint, fast vi fnissar en hel del!

Nu kan vi ägna oss åt filmen; ”Goodbye Europe”, som handlar om den österrikiske författaren Stefan Zweigs sista år i livet. Han var jude och flydde till Brasilien; tog sedemera sitt liv 1942. Filmen var gripande och innehöll många vackra scener och miljöer. Den var Österrikes bidrag till Oscarsgalan 2017. Eva konstaterar nöjt att hon faktiskt numera förstår lite grann, när hon läser på den portugisiska textremsan! Vi tar sällskap med Carla och Telémaco på hemvägen och får tillfälle att diskutera filmens innehåll; säger sedan godnatt för nu är klockan midnatt och det är hög tid att sova!

Idag, torsdag morgon, åker vi genast, ner till bilverkstaden för att lämna in Homer för byte av olja och filter. Homer lämnas vid 09:30 och ska vara klar redan 12:30! Ok, det är ju jättehärligt väder, så vi bestämmer oss för att bara strosa runt i Castro Verde och sedan hänga lite på något café, till Homer ska hämtas.


När vi strosar uppåt Basilikan, kommer vi förbi Castro Verdes Museum da Lucerna. Där har vi aldrig varit inne, så nu passar vi på. Errol får vänta utanför den stunden. Museét innehåller framförallt en samling av tusentals små oljelampor, som grävts fram alldeles nära Castro Verde. Oljelamporna är från romartiden; användes vid religiösa ceremonier och gömdes sedan under klippblock. Oljelamporna är mycket detaljrika och vackra.








Nu kan det vara dags för en kopp kaffe och idag väljer vi att sitta i solen på ”stora torget”. Efter en stund dyker det upp ett svenskt par, som kom till vår campismo igår. De slår sig ner och pratar en stund, till det blir dags att bryta upp för att hämta hem Homer. Trodde vi ja!

Errol och Eva väntar i skuggan, utanför verkstaden och föser bort den vaktande gårdvaren, som skällande och morrande cirklar runt oss. Björn kommer och meddelar att de inte hade rätt Homer-grejer hemma, men de kommer att levereras under eftermiddagen, så Homer kan hämtas kl 17. Ok då, vi får väl gå iväg till någon Taverna för att äta lunch och sedan gå hem till boplatsen för att invänta rätt tid.

Verkstadens vaktande gårdvar
Sagt och gjort, vi går till tavernan Planicie och sätter oss ute, i skuggan under ett parasoll. Menyn är endast på portugisiska, men vi beställer det som verkar vara en kötträtt. Det visar sig att vi beställt fransyska med pommes frites, ris, sallad, ananas. Det är rikligt med mat och det smakar riktigt gott. Självklart får vi oliver, bröd och rött vin därtill! Kalaset kostar 75 kr/person!


Mätta strosar vi hem till campismon för att invänta att klockan ska bli 17. Grannar engelsmän, tillika hunden Max`s båda hussar, bjuder över oss på kaffe och en pratstund. När klockan är 17 cyklar Björn ner till verkstaden, medan Eva och Errol tålmodigt väntar hemma. Efter en kort stund ringer Björn och meddelar att Homer inte är klar! Leveransen med olja och filter har inte kommit än, men väntas komma vid 17:30-tiden. Ska vi tro på detta? Eva och Errol promenerar ner till verkstaden igen och vi väntar tillsammans! Strax efter 17:30 dyker det faktiskt upp en bil med rätt grejer; nu kan jobbet börja och Homer är faktiskt färdig när klockan är 18!

Trötta, men nöjda kan vi åter boa in oss och göra kväll i Homer. Errol somnar som en stock, efter en mycket ”konstig” dag!

onsdag 15 november 2017

171115 Onsdag Castro Verde

Det är svårt att tro att det är sant; när vi tittar på väderleksrapporten visar den bara stora solar hela veckan ut! Härligt!

Idag träffar vi Telémaco redan på förmiddagen! ”Är du ledig idag”? undrar vi. ”Nja”, svarar han, ”vi lärare strejkar idag och det har vi gjort den här dagen i 9 år nu, för att få högre lön”. Ja, det gäller att hålla ut! Björn har frågat Telémaco om det finns någon bilverkstad här som kan byta olja och filter på vår Homer och nu förklarar Telémaco var verkstaden finns. Ok, vi tar genast en promenad genom sta´n för att leta rätt på verkstaden!

Det blir en bra kombination med Errolpromenad, inköp av oliver, verkstadsrekognonsering och som avslut en liten fika på vårt favoritcafé. Vi hittar verkstaden och Björn får besked om att Homer är välkommen redan imorgon på den tid som passar oss bäst! Det är lite skillnad mot Sverige; där vi är vana att få vänta i minst 1 månad för att få en tid!

Här innanför har vi bilverksta´n
Mycket nöjda går vi vidare och Björn slinker in på den lilla matvarubutiken, mitt i sta´n och köper ett halvt kilo, allra godaste oliver, för 10 kr! Nu blir det skönt att vila benen en stund på lilla caféet och Errol får sjunka ihop en stund i skuggan.

Så här kan man också parkera, utanför matbutiken, om man inte har någon bil!

Vårt favoritcafé
Promenaden har tagit flera timmar, så det är i stort sett dags för eftermiddagslunch, när vi kommer hem. Errol vill helst ligga inne i svala Homer och sova en god stund. Vi har också upptäckt att han faktiskt har en Furunkel även på vänster tass, så Eva är inte särskilt populär längre, när behandlingarna ökar på till att omfatta båda framtassarna. Nej, nu går det åt lite torkad anka, i små bitar, för att upprätta en arbetsallians!

På eftermiddagen får vi nya grannar; ett par engelsmän, med en liten vovve, vid namn Max. Max är 4 år och precis som Errol okastrerad. Nåväl, lilla Max och Errol bestämmer sig för att vara goda grannar och inte ställa till något bråk, vilket vi är mycket tacksamma för! De förefaller ha störst bekymmer om vem som ska kissa sist på Platan-trädet, som står mellan bobilarna!

Engelsmannen Max
Ikväll är det dags för vår första Filmstudio här i Castro Verde. Filmen börjar som vanligt 21:30, vilket betyder att den troligen startar först framåt kl 22 och filmen är nästan 2 timmar lång, så det blir nattmangling! Filmen heter ”Goodbye Europe” och en recension kommer imorgon!