180220 Tisdag Castro Verde – Foz do Almargem – Quinta do Lago – Faro

Direkt efter frukost lättar vi från Castro Verde, för att hinna besöka några fågelskådningsområden vid Algarve-kusten, innan vi ställer oss på Faros parkering, över natten.

Vi åker först till Foz do Almargem, för att se om det finns något vatten i lagunen idag. Sist vi var där, var lagunen helt torr. Jodå, lite vatten finns det allt. Tillräckligt mycket för att locka dit lite vadare och sjöfåglar. Vi ser genast flera stycken Bronsibis och en del icke bestämda vadare. Skedstorkarna är på plats. Vi ser också Skedänder och Krickor.  Errol tar sig flera dopp i lagunen och får sedan ”labbefnatt” och rusar som en tok på sandstranden. Vi går en promenad utmed stranden förstås och Errol bara älskar att springa där.

Sedan fortsätter vi till Quinta do Lago, vid Ria Formosa. Där har vi också varit flera gånger, så därför väljer vi att gå en annan väg, än den vanliga. Vi går sedan tillbaka utmed lagunen och sätter oss på en bänk för att bara njuta av fåglar och solvärme. Errol hinner slänga sig i denna lagunen också och simma efter lite änder. Vi ser både Rödbena och Svartsnäppa, en Flamingo står också där i lagunen. Vi njuter av en Kungsfiskare som pilar över lagunen och stannar upp för att ryttla över vattenytan. Den ryttlar en oerhört lång stund! Hela tiden hoppar det stora fiskar, högt upp i luften, vänder sig och plaskar ner i vattnet på rygg!

Eftermiddagen börjar gå mot sitt slut och vi åker vidare mot Faro. Vi kör fel vid en GPS-anvisning, men får ny instruktion. Dock bär det nu av på en mycket smal väg, som ändar upp som i en strut, med höga husväggar som stryker intill Homer. Ja, så nära att båda backspeglarna tar i och vi kan bara inte fortsätta framåt! Björn får resolut backa en bra bit bakåt, i snigelfart för att ha koll på Homers bakände, framände och backspeglar. Vi är helt genomsvettiga när vi till slut, lyckosamt, hittar en plats att vända på! Nu går det bättre och GPS:en leder oss fint fram till Faros flygplats. Ikväll står det massor av husbilar på parkeringen, men det är dock inte fullt!

Eva packar sin ryggsäck inför morgondagens resa och Errol får en kvällspromenad i den vackra solnedgången.

Nu blir det 15 dagars blog-uppehåll, medan Eva är i Sverige. Vi ses igen den 8 mars!

180219 Måndag Castro Verde

Idag kramar vi Rob, Toss och holländska damlaget Sienna till farväl. De åker till Algarve några veckor, men kommer tillbaka till Castro Verde, ungefär samtidigt som när Eva kommer tillbaka från Sverige. Vi bokar genast in en fotbollsmatch, till den 9 mars!

Sedan går vi vidare till tyska Kristina och Hartmut för att tacka för gårdagens avskedsskål. Vi lämnar vårt visitkort och får deras telefonnummer. Kristina har också kollat upp att vår gamle vän Horst Rössner fortfarande finns i Niederschöna. Hon skriver ner hans telefonnummer till oss, ifall vi vill ta kontakt.

Eva tar en Errolpromenad, innan det blir alltför varmt. Sedan får Errol hoppa in i Homer, medan vi cyklar ut till Barragem da Horta da Nora, för fågelskådning. Nästan det första vi får se, är Bronsibis som kommer inseglande över sjön och landar fint vid strandkanten. Bronsibis har vi inte tidigare sett vid vår lilla sjö! Strax intill hoppar en Forsärla omkring och fångar insekter. Sedan fortsätter vi bort till andra änden av sjön. Idag var det lite svårt att upptäcka någon Tjockfot, men till slut dyker det upp några stycken. Det går fullt med får runtomkring dem, men det verkar inte störa en Tjockfot. Vi räknar in ett 35-tal fågelarter, innan vi cyklar hemåt igen.

När vi sitter ute och sen-lunchar i solen, kommer Antonio förbi och frågar när vi ska spela fotboll. Ok, då kör vi en match med Homer-Zlatan och Portugal på sedvanlig tid, kl 15:30! Idag spelas ju alla bollar till Homer-Zlatan, som till slut även får använda svansen för att mota en boll! Dock faller Portugal omkull idag igen, när han kickar iväg en boll. Vi blir oroliga, men han stiger oskadd upp igen!

På kvällspromenaden med Errol, ser vi att våra grannar Vit Stork, har börjat bygga ett bo, från scratch, på några el-stolpar. De klapprar med näbbarna och jobbar på; vi får väl se om de lyckas?

Imorgon åker vi med Homer till Algarve-kusten och sover över natt på parkeringen, vid Faros flygplats, eftersom Eva flyger till Stockholm på onsdag. Vi hoppas få lite fågelskådning vid kusten, under morgondagen!

180218 Söndag Castro Verde

Vi får åter en strålande solig och härligt varm dag! Vi stannar hemma och njuter av värmen. Eva har  också behov av att tvätta kläder, som en förberedelse inför kommande hemresa.

Rob kommer förbi och säger att han vill förskjuta dagens fotbollsmatch till 16:30, eftersom han och hustrun ska gå ut och äta söndagsmiddag. Det passar ju väldigt bra att förlägga matchen till senare tid, eftersom det är så varmt!

Tyska Kristina kommer sedan förbi och bjuder in till avskeds-skål kl 18 samt meddelar att vi får ta med egna glas. Vi tackar!

Errol och Eva går på tidig förmiddagspromenad, för att bespara Errol den varmaste tiden. Det går fint, vi håller oss på trottoarernas skuggsida. Resten av dagen ägnar vi åt ”livet under markisen” och grannprat, förstås!

Fotbollsmatchen går av stapeln kl 16:30 och spelarna är taggade till tusen; idag är sista matchen med holländska damlaget! Både Holland och Homer-Zlatan trotsar värmen och ger järnet i denna sista match! Homer-Zlatan blir så varm och törstig att han släpper ner bollen i vattenskålen, för att snabbast nå till det svalkande vattnet! Hollands damlag vill däremot inte gärna släppa ifrån sig sin boll, utan försöker att återfinna den i Homerkorgen, efter avslutad match!

Matchen är i full gång!

Varma match-hjältar!

En som släpper bollen i vattenskålen och en som försöker återfinna sin boll!

När kvällen kommer, samlas vi grannar, från ”cozy corner”, för att skåla med varandra och för ett återseende! Under samtalens gång, visar det sig att Kristina väl känner till Niederschöna, eftersom hennes syster bor i Hetzdorf, bara 2 km därifrån. Vi berättar att vi har bekanta i Niederschöna, men att det är många år sedan vi var där och att vi nu tappat kontakten med vännerna. Kristina lovar att efterforska om våra vänner fortfarande finns kvar i Niederschöna. Det är väl märkligt, så liten världen är, många gånger! Vi blir kvar i avskedets stund ända tills mörket faller och det börjar bli kyligt!

Auf wiedersehen!

180217 Lördag Castro Verde – Albernoa – Castro Verde

Väderprognosen hann ändras under natten och nu verkar det bli en dag med fint väder; växlande molnighet och värme. Perfekt; då gör vi en utflykt!

Irländska Bill och Breda har tipsat oss om att åka till Albernoa och vandra utmed floden Tegre. Det blir ett fint utflyktsmål för dagen. Albernoa ligger mittemellan Castro Verde och Beja, så det är inte så långt att åka. Albernoa är ett litet samhälle och vi åker till kyrkogården för att parkera Homer där; nära floden Tegre.

Albernoa

Vi vandrar iväg utmed floden, med kikare runt halsen och en Errol utan koppel. Vi skådar inga sensationer, men vi ser enstaka Vadare, en vacker Forsärla som lyser så gul vid flodbädden, de vanliga Hägrarna, Tornfalk och Röd Glada. Vi ser också Ladusvala, Hussvala och Klippsvala, som susar omkring som jaktplan i luften och under broarna.

Vi har floden Tegre på ena sidan och på den andra sidan har vi mjuka kullar, som är beklädda med Korkekar.

Det blir snart nog varmt för Errol och vid ett obevakat ögonblick tar han sig ett ”lerbad” och ser därefter mycket nöjd ut. Åh neej, hur ska vi rengöra detta lerdjur, innan vi ska åka hem? Nåväl, det sköter sig självt, för Errol blir snart nog lika varm igen och smyger ner i floden Tegre och tar sig ett något blötare dopp än leran. Han ser något renare ut när vi kommer tillbaka till Homer!

När vi kommer hem på eftermiddagen är Portugal sugen på att spela en fotbollsmatch. Visselpipan får ljuda kl 15:30; sedvanlig fotbollstid! Holländska damlaget rusar fram för att hämta sin favoritboll i Homers korg och Homer-Zlatan försöker greppa efter alla bollar han ser. Ett lätt tumult uppstår, innan laget kan ge sig av till spelplanen. Nåväl, matchen kommer igång och alla spelare är alerta och tuffa. Matchen blir hård idag och Homer-Zlatan tacklar omkull Portugal, så han faller platt till marken i en hård närkamp. Portugal reser sig upp, med viss hjälp och som tur är oskadd! Matchen avslutas när spelarna har gått av planen och lagt sig i skuggan med varsin boll!

Frampå kvällskvisten kommer tyska Kristina och Hartmund förbi och bjuder in oss på en avskeds-skål imorgon. Kristina flyger tillbaka hem till Tyskland på måndag, medan Hartmund stannar kvar i Portugal ytterligare en tid. Vi tackar självklart ja till denna inbjudan!

180216 Fredag Castro Verde

Vi får en kanondag igen, med härligaste svenska högsommarvärmen! Vi tänker bara vara hemma i Castro Verde och njuta av sommarvärmen.

Vi skickar iväg ett mail till Phil och Sandra för att höra var de är nu. Häromdagen fick vi ett mail från Emile och Hermine (Belgien), där de tackade för en trevlig tid tillsammans.

Vi tar en gemensam skuggside-promenad runtom Castro Verde, på förmiddagen. Vi sätter oss ner och tar en fika; ”dois café pequenos”.

Sedan går vi vidare och kikar in hos en slaktare, som Carla rekommenderat. Där kan man även köpa ”take-away”-mat; vilket Carla brukar göra.

När vi kommer hem, sitter vi under markisen och Carla kommer då för att berätta att de är på väg till Sétubal och sedan Lissabon. De ska på middag hos sina föräldrar och så ska Carla fotografera förstås!

Vi har en underbar, njutsam eftermiddag under markisen. Det är alldeles för varmt för att spela fotboll idag.

Frampå kvällskvisten, när Eva och Errol går på promenad, har den västliga vinden börjat blåsa och Atlantvindarna drar in med lite svalare luft. Enligt väderprognosen bådar det regnskurar imorgon!

Dessa underbara blommande Mandelträd!

180215 Torsdag Castro Verde

Åh vilken högsommarvärme-dag vi har idag! Äntligen på med t-shirts, shorts och ut med markisen!

Idag har vi en hemmadag och bara njuter av solen och värmen. Eva cyklar ut på sta´n och uträttar lite ärenden på förmiddagen. Turistinformationen får sig ett besök, för att hämta den nya kulturagendan.

Sedan vill Errol gå på promenad. Eva tänker att vi ska gå en kort promenad, nu när det är så varmt. Åh nej, säger Errol och sätter ner alla fyra! Han har inte fått läsa Castro Verde-nytt på två dagar, så han har såklart mycket att läsa ikapp. Vi går en lång promenad, med en lång Errol-tunga, men han blir nöjd till slut!

På sen eftermiddag trotsar vi värmen och samlar vårt lilla lag för att spela en träningsmatch. Det blir
Portugal och Hollands damlag som möter Homer-Zlatan. Det blir en kort match; 20 minuter är tillräckligt för spelarna i värmen, de kämpar tappert!

Lite senare strosar Eva och Errol en sakta kvällspromenad i den tidiga, ljumma kvällen. Eva tänker åter att det får räcka med en kort promenad, efter en sådan hård, varm fotbollsmatch, men Errol tänker fortsätta läsa Castro Verde-nyheterna. Det får han gärna göra, för kvällen är härlig!

180213 Tisdag Castro Verde – Pulo do Lobo – Minas de Sao Domingos

Vi vaknar med markfrost utanför, men får sedan en strålande, varm sol. Genast efter avslutad frukost packar vi ihop oss, för att åka iväg till Minas de Sao Domingos och där möta Telémaco och Carla. Vi bestämmer att först åka till Pulo do Lobo, en del av Guadianafloden, med ett mäktigt vattenfall. Vi har länge önskat att åka dit och nu passar det fint, eftersom det också ligger inom Mértola-distriktet.

Utmed vägen ser vi mängder av irrande Rödhönor och bebodda Storkbon i nästan varje träd eller ovanpå elstolpar. Vägen är kantad med blommande Mandelträd i vitt eller rosa. Det är så vackert!

Vi kommer fram till Pulo do Lobos skyltar och där slutar asfaltsvägen, men en liten parkering finns. Björn pratar med två portugisiska kvinnor, som har en karta över området och de säger att det går fint att fortsätta den lilla grusvägen, ända ner till vattenfallet. De kör före i sin personbil och vi tuffar också iväg. Ett par kilometer ner i dalen slutar den lilla grusvägen i en mycket liten parkering.

Vi tar med oss Errol ut och strövar omkring i området med kikare och kamera i högsta hugg. Här förväntar vi oss att få se både Klippsparv och Blåtrast; men vi får tji! Klippsvalor ser vi dock i mängd.

Vi njuter av vyerna runtomkring oss; de vassa klipporna och vattenfallet; trots att det är ganska lite vatten i år, efter den torra sommaren. Errol strosar lös, för vi är nästan ensamma här.

När vi ska lämna området och fara tillbaka med Homer, visar det sig att denna lilla smala, mycket branta grusväg inte alls var lämpad att åka ner på med husbil! I en brant backe, tar det stopp och hjulen bara snurrar runt och gräver stora hål. Det här börjar kännas riktigt otrevligt! Men, efter ett antal försök, med att backa och ta fart framåt, kommer vi till slut uppför backen och kan köra vidare! Pust! Vi blev riktigt svettiga!

Vi passerar Mértola och är till slut framme i Minas de Sao Domingos. Vi får leta en stund innan vi hittar på Telémaco och Carla, väntande vid sin husbil. Vi sen-lunchar lite snabbt och går sedan iväg på en promenad tillsammans. Vi går först till gruvmuséet, där det också finns en liten foto-utställning över det gamla gruvområdet.

Minhas de Sao Domingos är uppbyggt av engelsmännen på mitten av 1800-talet och mineraler bröts där ända till mitten av 1960-talet. Mineralerna fraktades på järnväg till samhället Pomarau, vid Guadianafloden, där det sedan fördes vidare ut i världen med fartyg. Eftersom engelsmännen byggde upp samhället, fanns här sjukhus, apotek, skola, tennisbanor, biosalong samt orkestrar som spelade vid baler och fester.

Vi fortsätter sedan vår promenad runt den lilla, anlagda sjön med anlagd strand. Där kan man hyra kanoter, där finns en liten taverna och även en gratis ställplats (utan service). Det finns en liten servicestation inne i samhället (2 euro).

Nu är det redan kväll och Errol har ännu inte fått sin mat. Vi är lite trötta och strosar hem till Homer genom det gamla området med arbetarbostäder. Här bodde gruvarbetarfamiljerna i ett rum på 16 kvm, inga fönster, bara en dörr. Alla bostäderna var sammanbyggda i längor.

Imorgon förmiddag ska vi gå en bit på vandringsleden mot Pomarau, tillsammans med Telémaco och Carla, innan vi åker tillbaka till Castro Verde.

180214 Onsdag Minhas de Sao Domingos – Castro Verde

Vi har sovit gott inatt och vaknar vid sedvanlig tid, ca 07:30. Efter frukost har vi bestämt att gå på vandring med Telémaco och Carla. Vi ses utanför våra bobilar vid kl 10 på förmiddagen.

En kopp espresso innan vandring!

Det finns många leder, åt olika håll, att gå på, men vår led bli en vandring genom en del av gruvdistriktet, där vi får ta del av historian om det tunga arbetet i gruvorna. Vi ser ruiner av byggnader, gruvmaterial och sjöar som är färgade av gruvmineralerna.

Vi har kikarna runt halsen, men ser nästan inga fåglar alls under vår vandring. De enda som cirklar omkring är Klippsvalor. Vi vandrar på leden i 4 timmar och är sedan tillbaka i samhället igen. Vi går också förbi området där engelsmännen bodde; med tennisbanor och parkområden. Det är lite skillnad mot de portugisiska arbetarbostäderna! I samhället fanns också en polisstation, där det arbetade 25 st poliser. Ibland behövde de även tillkalla armén för att kunna stävja oroligheter bland gruvarbetarna! Ja, det var allt ett hårt och tufft liv att arbeta i gruvorna på 1800-talet!

På hemvägen går vi förbi en restaurang och köper med oss ”take-away”-mat; nu är vi hungriga! Björn beställer; vad vi tror är entrocotes med pommes frites och sallad. När vi öppnar våra matlådor, hemma i Homer, visar det sig vara tunna revbensspjäll ( entrecostes = revbensspjäll; inte entrecotes!). Nåväl, det mättar ändå två hungriga vargar!

Efter avslutad måltid, gör vi oss resklara. Vi tackar Telémaco och Carla för två fantastiska dagar tillsammans. Vi hade aldrig kommit så nära denna gruvhistoria utan deras sällskap! Vi är mycket nöjda med våra dagar tillsammans!

Vi väljer att åka vägen över Serpa och Beja hemåt. Vi stannar i Beja och handlar en del och är hemma i Castro Verde igen kl 18. Errol är mycket nöjd med att få gå ut och läsa lite campismo-nyheter och somnar sedan gott på sin madrass!

180212 Måndag Castro Verde – Messejana – Castro Verde

Igårkväll startade vi filmkvällen med den italienska filmen ”Vertigo”, men tyvärr fanns det ingen möjlighet att välja text-språk, annat än portugisiska. Det blev överkurs för oss; vi förstår inte italienska och är inte tillräckligt bra på att läsa portugisiska, så vi bytte film. Vi valde istället ”Once upon a time in America” i regi av Sergio Leone, med Robert de Niro i huvudrollen. Det är en gangsterfilm från 1984. Orginalfilmen var över 4 timmar lång, men kortades ner till dryga 3 timmar inför filmfestivalen i Cannes. Sedemera blev den 2 timmar och 20 minuter lång. Vi såg bara första timmen igår, men tycker genast att den verkar fantastiskt bra!

Det regnskurar på morgonen, men ganska snart försvinner molnen och solen kommer fram. Eva cyklar iväg till hårfrissan och klipper sig, till det fantastiska priset av 90 kr!

Våra grannar från Belgien, åker idag vidare till Algarve-kusten, så det blir puss och kram innan avfärden.

När nu vädret verkar bli så fint idag, tar vi och åker iväg på en oplanerad utflykt. Vi styr mot Aljustrel och väljer den lilla vägen, från Entradas och Carragueiro, för att kanske få span på några Trappar. Tro det eller ej, men vi får ganska snart syn på en flock på 20 st Stortrapp, som ligger ner och tar siesta på det gröna fältet. Vi stannar såklart och tittar länge på dem och Björn tar fram ”storkameran” för att fota. Nöjda glider vi vidare och bestämmer oss nu för att passera Aljustrel och fortsätta till Messejana. Där finns en vandringsled, som vi tänker gå en bit på (om vi nu hittar den, utifrån informationen i vår bok)?

Här börjar vandringsleden

Jo, minsann vi hittar leden och den har faktiskt tydliga utmärkningar, om än förvillande vid riktning av vägval. Vi går ett par kilometer, men vänder sedan tillbaka, eftersom omgivningarna inte riktigt tilltalar oss.

Blommande fält utmed leden

Vi åker sedan hemåt, den lilla smala vägen över byn Casével och får då även se en ryttlande Svartvingad Glada! Vi passerar även vår lilla Barragem da Horta da Nora och stannar till en stund, men ser inget av intresse, så vi åker vidare hem till boplatsen.

När vi kommer hem, är Telémaco och Carla på väg att åka till Minas de Sao Domingos (en gammal gruvort, nära rio Guadiana). Portugiserna har några lediga dagar nu, för karnevalsfirande. ”Ni kan väl komma med oss, så ska vi vandra tillsammans och sedan se på en foto-utställning”, säger de. Ok, vi bestämmer oss för att komma imorgon, efter frukost, för att stanna över en natt. Det ska bli roligt!

Ikväll ska vi fortsätta att se på filmen ”Once upon a time in America”

180211 Söndag Castro Verde – Sao Pedro das Cabecas – Castro Verde

Vädret ser ut att bli fint idag och så säger även vår väderprognos. När Eva pratar med Nancy och Antonio, på förmiddagen, säger de något helt annat! De har tittat på väderprognosen på tv och där visas regn över hela Portugal idag. Vad ska vi tro på?

Vi trotsar prognoserna; Eva handtvättar kläder och hänger ut på tork. Sedan åker vi på utflykt till Sao Pedro das Cabecas, för att gå ett stycke på vandringsleden där. Sao Pedro das Cabecas är ett litet kapell som byggdes under 1600-talet. Det påstås att här stod ett våldsamt slag år 1139; slaget om Ourique, när de kristna övervann morerna. Hit företas årligen en pilgrimsvandring, den 29 juni, när Castro Verde har festival.

Kapellet är högt beläget på en kulle, med vidunderlig utsikt åt alla håll. Landskapet är böljande med kullar och dalgångar.

Vi försöker nu använda oss av boken ”Walks in campo branco”, som innehåller en karta över varje led, beskrivning av vilka fåglar man kan se samt information angående övrigt intressant utmed vandringarna. Vi har väldigt svårt att känna igen omgivningarna utifrån kartan och vi går först utmed den ena vägen, vänder tillbaka och provar den andra vägen, men inget känns rätt. Björn tar till slut fram sin GPS, så att vi får lite vägledning av denna och så återgår vi till vårt första vägval! Det visar sig vara rätt, för nu ser vi även ledens ut-märkningar, med jämna mellanrum.

Castro Verde syns i horisonten

På söndagarna är det alltid jägare ute, här i Alentejo och vi ser ett helt jaktlag på håll. Det är bäst att koppla upp Errol! Vi följer leden ner till Rio Cobres, men flodfåran är nästan helt torrlagd. Vi beslutar oss för att vända om tillbaka till Sao Pedro das Cabecas igen. Nu är jakten slut för idag och jägarna åker hemåt. En av jägarna stannar sin bil och vill hjälpa oss tillrätta. Han pratar naturligtvis enbart portugisiska, men vi pekar på kartan och enas om att vi är på rätt väg. Alla människor verkar vara så hjälpsamma här i Portugal.

Vi har naturligtvis kikarna med oss, men några sensationer ser vi inte. Vi ser Ormvråk, Tornfalk, Tofsvipor, Härfåglar och diverse småfåglar. Kornsparvarna ”knirrar och knarrar” överallt och Lärkorna drillar. Det är en härlig vandring och vi åker nöjda tillbaka till vår boplats för att sen-luncha. Vädergudarna bistod oss med sol och växlande molnighet och Evas tvätt torkade fint!

Ikväll ska Björn steka fina Bifanas till oss och sedan ska vi ha filmkväll, med lånad dvd från Telémaco. Vi har valt att se den italienska filmen Vertigo av Dino Risi, med Ann-Margret i en av huvudrollerna.

180210 Lördag Castro Verde

Det är väldigt dimmigt på morgonen, men frampå förmiddagen lättar dimman och solen strålar fram. Carla och Telémaco kommer förbi och erbjuder oss att följa med dem på en vandringsled, men vi avböjer, eftersom vi inte alls är resklara och dessutom har lite andra planer för dagen.

Vi längtar efter att fågelskåda vid Barragem da Horta da Nora. När vi är klara för att ge oss av, hör vi levande musik komma nerifrån campismon. Vi måste bara kolla in vilka de är som spelar! Det visar sig vara tre killar från Galicien i Spanien, som övar inför sin spelning ikväll på Entrudancas i Entradas. De spelar vevlira, kontrabas och säckpipa; traditionell musik från Galicien. Killen som spelar vevlira pratar bra engelska och berättar att han varit på Gotland och spelat! Härligt; vi önskar att vi kunnat lyssna på dem, men vi har inte för avsikt att besöka Entrudancas i år. Programmet innehåller bara workshops i danser och sedan olika internationella danstillställningar på kvällarna.

Vi tar Errol med oss och promenerar ut till barragemen. Vi kan inte gå över fälten idag, eftersom det strövar omkring kossor där. Dock får Errol vara lös ute vid barragemen och det trivs han med. Det är en fin dag för fågelskådning. Kungsfiskaren pilar fram och tillbaka över sjön, i sina lysande neonfärger. Enkelbeckasinerna har återkommit, såväl som ett par Skedänder. Vi går till den nedre änden av sjön, för att kika efter våra vänner Tjockfot. Jadå, de finns på sin sedvanliga plats och vi ser dem i två olika grupper samt även flygande. Vi räknar idag till 35 skådade arter.

Sedan är det dags för sen-lunch ute i solen. Portugisiske Antonio kommer förbi och säger att han gärna vill spela en fotbollsmatch idag. Ok, vi sammankallar laget till klockan 15:30. Gissa om Homer-Zlatan och holländska damlaget blir glada? Wow, vilken match, efter flera dagars vila! Homer-Zlatan har så hög fart, att han glider på gräset och far rakt in i en vägg. Holländska damlaget gör också bra ifrån sig idag. Vi har en riktigt rolig stund tillsammans!

Telémaco kommer över med nya filmer, som vi får låna. Kul, vi ser fram emot nya filmkvällar under kommande vecka.

Vi undrar så var Phil och Sandra befinner sig och får idag svar. De har flyttat sig utmed Guadiana-floden och är just nu på ställplats Almada do Ouro; helt nära spanska gränsen.

180209 Fredag Castro Verde

Det har regnskurat under natten och dagen verkar fortsätta med mulet och småregnigt väder. Det får alltså bli en innedag, förutom Errolpromenaderna förstås!

Igårkväll tittade vi på en Ingmar Bergman-film igen. Den här gången såg vi ”En lektion i kärlek”, som faktiskt var en humoristisk film. Det överraskade oss att Ingmar Bergman även gjort humoristiska filmer! Filmen var bra, smårolig och även lite ”rå” emellanåt. Alla gamla kända skådisarna var med; Gunnar Björnstrand, Yvonne Lombard, Åke Grönberg, Harriet Andersson och ”Åsa-Nisse”. Filmen var från 1954.

Förmiddagen ägnas åt datorer och mobiler; läsa nyheter, plugga lite portugisiska på Duolingo osv. Småregnandet upphör så småningom, så Eva och Errol passar på att ta en långpromenad runt Castro Verde. Det känns riktigt skönt ute, när det för en gång skull är vindstilla!

Vår favorit-taverna Moinho, syns i bakgrunden!

När vi passerar marknadsplatsen stannar vi en stund och tittar på alla småfåglarna, som fortfarande städar efter den senaste marknaden. Vi ser Tofslärkor som rusar omkring tillsammans med de färggranna Steglitserna och en hel flock med små, illgröna Grönsiskor; alla i födosök.

På eftermiddagen skickar vi iväg ett mail till Phil och Sandra, för att höra efter var de befinner sig och om de kan titta på Olympiska spelen.

Kvällspromenaden med Errol blir tuff! Vi råkar ut för en riktig ”dog-fight”! Helt plötsligt kommer det en mellanstor, rufsig, svart hund rusande efter oss. När han närmar sig, visar han upp hela garnityret och slänger sig sedan rakt på Errol, som ett plåster över hans rygg. Slagsmål uppstår, med morrningar, brottningar och tandvisningar. Eva blir överraskad och arg; håller nästan på att ramla omkull i tumultet, som uppstår! Till slut får Eva in en kick-spark mot den angripande hunden, så att han släpper taget om Errol. Men, han tänker inte ge upp; han vill göra nytt angrepp, så Eva får ta till hela ap-språket och gå hotande samt morrande mot honom. Han ser dock inte särskilt imponerad ut, men går inte till nytt angrepp, förföljer oss dock ett stycke till. Errol och Eva går därifrån, nöjda med vårt team-work!

180208 Torsdag Castro Verde – Entradas – Castro Verde

Vädret fortsätter att ge oss frostnätter, kall nordanvind, men också en strålande sol från en klarblå himmel.

Efter vår frukost, är vi sugna på att leta rätt på Trapparna igen, ute på fälten vid Entradas.
Vi åker iväg och den här gången parkerar vi Homer vid kyrkogården och det lilla kapellet. Errol känner igen vägen nu och lufsar iväg i sin egen takt.

Mandelträden börjar blomma även i Alentejo

När vi kommer nedåt den torra flodfåran, lyfter vi kikarna med spänning, för att se om Småtrapparna ska finnas på samma plats som i förrgår. Men, nej vi ser inget annat än Tofsvipor! Nåväl, vi travar vidare på vägen och lyfter våra kikare med jämna mellanrum för avspaning av fält och kullar. Till slut får vi se en flock med Stortrapp, vid trädranden på en grön kulle. Nu blir vi glada! Vi skyndar oss närmare och just då lyfter hela flocken och flyger iväg över vägen. De går sedan ned för landning på exakt samma fält, där vi såg dem i förrgår. Vi räknar snabbt ihop flocken till ett 25-tal Stortrapp. Idag har vi med oss tubkikaren, så får se dem på riktigt nära håll!

Stäpperna runt Entradas

När vi sett oss mätta på Stortrapp går vi sakta tillbaka till Homer, men Småtrapp får vi vara utan idag. Vi finner ett fint lä-läge från nordanvinden, vid det lilla kapellets vägg och nu smakar det gott med varsin god Silves-apelsin.

Hemma på campismon är det riktigt skönt t-shirtväder vid Homersidan, så det blir en sen ute-lunch idag. Vi fortsätter njuta av solen så länge det går.

Holländske Jakob kommer förbi och vi passar då på att fråga honom om vi kan få låna hans våg för att väga in Errol. Vi har nu satt honom på lite diet, eftersom vi inte längre kännner hans revben under pälsen! Jajamensan, han hämtar genast vågen och idag väger Errol 34 kg! Det får bli en ny kontroll om en vecka!

180207 Onsdag Castro Verde

Vädret återupprepar sig från gårdagen; kall natt med markfrost och sedan en strålande sol, med en kall nordvind. Dock är vi alltid glada över solens värme!

Phil och Sandra gör sig klara för avfärd på förmiddagen. De ska åka närmare spanska gränsen, i förhoppning om att kunna titta på OS på tv. Sandra är specifikt intresserad av Isdans och Konståkning. Här i Portugal visar de endast sammandrag av OS. Med sorg i hjärtat får vi kramas till avsked, med en förhoppning om att återses någonstans i Europa, under vår hemfärd, längre fram i vår! Hur som helst håller vi kontakten!

Vi går sedan iväg till marknaden, som visar sig ha lite färre försäljare idag. Vi köper 1 kg oliver, till ett pris av 35 kronor. Det blåser så kallt på marknadsplatsen att vi avstår från att äta lunch där. Vi går hem till Homer istället, för att äta sedvanlig lunch!

Det är lugnt och stilla på boplatsen idag igen. De flesta är på marknaden förstås! Vi ser att holländska damlaget ligger utanför bobilen och tittar med hög förväntan åt Homer-Zlatans håll, men det blir ingen match idag! Det känns lite konstigt och tomt, att inte vara uppbokad kl 15:30. Errol och Eva går istället en långpromenad runt hela Casto Verde och det gillar vi skarpt, båda två!

180206 Tisdag Castro Verde – Entradas – Castro Verde

Det har åter varit en kall natt, med markfrost på morgonen. Vi beslutar oss för en fågelskådningstur, bara till Entradas, en mil härifrån. Det är strålande sol idag också, men det blåser en isande, kall nordanvind så får ha mycket kläder på oss.

Vi går en del av vandringsleden, som leder ner till en, nästan helt torr flodfåra. Errol njuter av att springa fritt i ett par timmar. När vi närmar oss flodfåran och lyfter våra kikare, för att spana av kullarna, får vi plötsligt syn på ett 25-tal Småtrappar som strövar omkring. Vi står stilla en lång stund och bara njuter av synen!

Vi går vidare, passerar flodfåran och uppför nästa kulle. Vi tycker oss se en fårflock, som böljar fram på ett fält längre bort, men lyfter kikarna för att säkert kontrollera om det är får. Nej, minsann; det är en hel flock med Stortrapp, minst ett 50-tal, som vandrar omkring på fältet. Vi får en fantastisk fin spaning på Stortrapparna; så här många och så fint har vi inte sett dem tidigare! Woow!

På vägen tillbaka stannar vi förstås för att se om Småtrapparna går kvar. De har flyttat sig lite längre bort, men vi kan fortfarande se dem bra! Mycket, mycket nöjda åker vi hem, för att äta en sen lunch.

Nu stundar finalmatchen i fotboll! Men var är hollands damlag? Ute på promenad! Som tur är dyker Sienna upp, i full fart, snart nog! Precis, som vi trodde, kammar Homer-Zlatan hem segern och är vinnare av hela den internationella liga-serien! Nu får spelarna matchvila, efter avslutad internationell serie!

Finalmatchen firas därefter med kaffe och kakor (som Sandra bakat) i solen, vid Homer-sidan. Men, så fort solen dalar blir det mycket kallt och vi får alla rusa in tillbaka i våra bobilar.

Eva ska sedan följa med Carla, för att se på när hon tränar traditionella danser. Dansen börjar kl 18:15 och Carla ska knacka på Homerdörren, när det är dags att gå. När klockan är tio över sex, ser vi hur Carla fortfarande håller på med något hushållsarbete utanför husbilen, så Eva gör sig redo och går ut till Carla. ”Nej, vi ska inte gå ännu; dansen börjar ändå inte kl 18:15; framåt 18:30 kanske”, säger Carla och hämtar Eva lite senare. Det är som vanligt portugisisk tid som gäller! Väl framme, dricker de flesta lite kaffe och pratar; Carla presenterar Eva och så småningom är det dags att börja. Naturligtvis får inte Eva titta på! Nej, då alla ropar ”kom med nu och dansa”! Det är bara för Eva att göra sitt bästa, först i en fransk ”rondo” och  därefter traditionella portugisiska danser. Det är faktiskt riktigt roligt, musiken är underbar och alla är så hjälpsamma och vänliga! Eva har en riktigt rolig danskväll!

180205 Måndag Castro Verde

Vi vaknar upp till markfrost på morgonen, men solen strålar snart från en klarblå himmel och den värmer oss skönt. Det känns ungefär som i maj månad, hemma i Sverige.

Efter frukosten går vi raka spåret till veterinären, för att få svaret på Errols senaste urinprov. Tyvärr visar provet, fortfarande alldeles för högt pH-värde samt höga proteinvärden. Veterinären råder oss att avvakta och kontakta vår veterinär hemma i Sverige, eftersom Errol inte uppvisar några besvär eller symtom på urinsten. Annars är alternativet att gå vidare med utredningar här. Vi beslutar att avvakta!

Några av våra "street-watchers"

När vi kommer tillbaka ringer Björn hem till vår husvakt för att höra hur det står till med Hjo, eftersom vi oroar oss lite, på grund av vintervädret, hemma i Sverige. Svaret är att allting är intakt och att vi har 11 plusgrader inomhus. Just nu har de snö och några minusgrader i Hjo, men de har ändå klarat sig bra från det värsta snöovädret, som drabbade andra sidan av Vättern. Det är lugnande att höra att vårt lilla hem mår bra!

På eftermiddagen börjar vi alla bli nervösa, för idag är det dags för semi-final; turneringen lider mot sitt slut! Imorgon är det avspark för finalmatch; England – Holland – Portugal – Sverige – vem är segraren? Klar vinnare av semi-final är Homer-Zlatan; nästan ensam på planen sliter han hem segern. Holland går snart nog i däck med sin favoritboll!

Efter avslutad match är det dags för ”Gin-klubben” att ha sitt avslutande möte, för denna säsong! Från börjar har vi för avsikt att ha mötet ute vid Homer-sidan, men plötsligt rusar det fram avskräckande, svarta moln på himlen! Vi får ha mötet inne i Homer! Mycket klokt; för snart nog kommer en elak regnskur!

Vi njuter sedan en lång och trevlig kväll, tillsammans med bästa Phil och Sandra, genom att äta en god middag, dricka Entradas-vin och som avslut en ljuvlig Sandra-bakad citron-pudding till dessert. Vad mer kan vi begära?

180204 Söndag Castro Verde

Det blåser en iskall nordanvind idag, så det blir bara korta sitt-stunder ute, när solen skiner. En lång Errolpromenad blir det, som vanligt, på förmiddagen. Han tycker vädret är perfekt idag!

Eva gör lite handtvätt av kläder och får då alltid lite grann-snack i tvättstugan. Mestadels blir pratet om den kalla vinden och om hur vädret är i våra hemländer. Det förefaller vara en kall vinter i hela Europa i år!

I övrigt ligger lugnet över campismon denna söndag. Det internationella bargänget har en vilodag och de gör inte mycket väsen av sig idag. Dock repar sig vårt engelska fotbollslag till eftermiddagen och vi kan spela vår traditionella match på sedvanlig tid.

Ikväll ska vi titta klart på filmen ”Skatten vid Sierra Madre” med Humphrey Bogart. Filmen är två timmar lång och vi avverkade första timmen igårkväll. Filmen är mycket bra, så vill inte missa en sekund. Den är från 1948 och i svart-vitt, med sensmoralen om hur rikedom förändrar människor till giriga och själviska. Mycket dagsaktuell med andra ord!

180203 Lördag Castro Verde – LPN-center – Castro Verde

Vi har haft en kall natt, med markfrost på morgonen, men snart nog strålar solen för fullt från en klarblå himmel och det är nästan vindstilla idag. Vilken tur vi har, eftersom vi efter vår frukost ska ut på vandring med Telémaco och Carla.

Vi åker ut till LPN-center (Liga para o proteccao da natureza), inte långt från Entradas, för att gå en kort led på 3 km, med start därifrån. För att vi säkert ska hitta rätt, tittar Carla på kartan tillsammans med en av LPN-personalen. Sedan går vi iväg och Errol kan springa lös med lite kaninjakt som förnöjelse.

 Lärkorna drillar högt i skyn, utmed hela vägen. För övrigt blir det inte så mycket fågelskådande av, för vi är hela tiden upptagna av våra samtal. Ja, vi är till och med så upptagna av att prata, så vi inte ser ledmarkeringarna, utan går vidare på felaktig väg! Till slut kommer vi fram till en gård, där Carla frågar efter rätt väg. Vi får helt enkelt vandra samma väg tillbaka igen. Oj då vad klockan går fort! Vi ska ju vara på en taverna kl 12:45 för att äta ”getgryta”, tillsammans med övriga internationella gänget. Nu får vi gå med raska ben tillbaka till bilen! Vi måste också åka tillbaka till campismon, för att lämna hem Errol, men sedan bär det snabbt vidare till tavernan.

Vi är 45 minuter försenade, men vad gör det, när alla möten sker enligt portugisisk tid. Vi kommer, med andra ord, precis lagom när ”getgrytan” ska serveras. Maten smakar underbart gott och grytan består av ungt getkött i små, mjälla bitar, kokt potatis och gröna ärtor. Som vanligt serveras så klart bröd och oliver därtill samt rött vin. Desserten består av kaffe och kaka eller fruktsallad. Vi låter oss väl smaka!

Ett par timmar senare, är det dags för oss att gå tillbaka hem till väntande Errol. Större delen av övriga gänget vill gå vidare på en bar-runda. Vi erbjuder holländske Ferrie att ta hand om hans vovve, så att han får ha en trevlig stund med gänget. Ferrie tackar och tar emot!

Lilla Luna, är en Yorkshireterrier, 13 år gammal och så söt. Hon följer så gärna med ut på en liten promenad och lägger sig sedan i Homer-soffan för att sova en stund, i väntan på sin husse.

Telémaco och Carla vill att vi ska följa med på bio ikväll; det visas en ny Woody Allan-film, med början kl 21:30. Vi känner oss trötta efter dagen och tackar nej. Vi tänker ha en filmkväll hemma istället, med en av lånefilmerna från Telémaco; ”Skatten vid Sierra Madre” med Humphrey Bogart i huvudrollen!