180430 Måndag Valborgsmässoafton Nules

Björn och Errols morgonpromenad

Idag behöver vi handla lite grann, eftersom affärerna är stängda imorgon på 1:a maj. Vi tar sällskap med Sandra till Mercadona; det blir också en lagom Errol-promenad. Vi lämnar Phil och Fidel hemma, eftersom Phil inte mår bättre idag!

När vi kommer tillbaka till ”vårt” strandområde, beslutar vi att ge Errol ett dopp i havet; han har bett om detta flera gånger, under den sista sträckan hemåt. På väg ner till stranden, passerar vi en man som just avslutat en träning med sina hästar. Han har en bana, där han låter hästarna dra stora däck efter sig. Vi har sett honom göra detta tidigare under vår vistelse här. Vi är väldigt nyfikna på varför han tränar dem på detta sätt?! Hästarna ser onekligen muskulösa och välmående ut.

Errol slänger sig genast i vågorna och imponerar stort på en liten fransk bulldogs-fröken, genom sitt mod! Hon rusar fram och doppar i alla fall sina tassar i vattnet; sedan bjuder hon upp till dans. De tar några svängom i dansen och sedan rusar Errol vidare.

Nu har han fått syn på ytterligare en flicka; en tjusig Weimaraner-tjej! Hon vill också dansa, men hennes matte vågar inte släppa loss henne från kopplet. Flickan är bara 5 månader och antagligen inte så lydig ännu. Paret lyckas ändå sno omkring i en vild dans! ”Vilken lyckad förmiddag på stranden”, säger Errol. När vi kommer hem till Homer, vill han vila och sova en stund på sin bekväma madrass och drömma om strandragget!

Phil och Sandra vill gå en kort promenad på stranden på eftermiddagen; Eva och Errol hänger med. Idag verkar det vara Errols lyckodag! Strax dyker det upp en kvinna med flickhund i Errol-storlek. ”Hon vill så gärna leka”, säger kvinnan på engelska. Ok, Eva släpper Errol lös och dansen sätter full fart! Oj, oj, oj, vad den flickan kan dansa!! Flickan heter Doris och är 1,5 år gammal. Doris är fullständigt outtröttlig och Errol har inte en chans att hinna ikapp henne. Dock är hon inte intresserad av bad, så med jämna mellanrum springer Errol ut i vågorna för att imponera på henne. Det funkar ganska bra, för hon tittar beundrande på honom! I stenhårt tempo kör de sina sandrace minst en halvtimme; sedan orkar de inte mer och sjunker ner i sanden, helt slut båda två. Innan vi skiljs åt, har Errol och Doris bestämt en date till imorgon, på stranden, samma tid!

Ikväll har vi bestämt att Sandra ska laga huvudmåltiden och vi fixar sallad och bröd. När allting är klart, kommer hon över med färdiga meny-tallrikar; kyckling, potatis, omelett, rotfrukter. Det hela ser ut att var mycket välsmakande! Phil kommer också över till Homer. Helt plötsligt säger hans kropp att den är hungrig! Vi blir alla så glada, både för hans del och för vår! Så får vi en mycket välsmakande och trevlig diskussionskväll igen! Lösningarna på föregående kvälls samhällsproblem, som vi värker fram är ”face-book” alternativt ”vrid tiden 50 år bakåt”! How about that?

180429 Söndag Nules

Att gå iväg för att slänga soporna, kan vara en njutbar vardagsaktivitet. Den förnöjelsen får Björn uppleva på morgonen, då avfallshanteringen sammanfaller med mötet av fyra Bronsibisar, som i en liten plogformation flyger rakt över honom!

Eva och Errol tar en lång förmiddagspromenad, längs stranden och utmed Moncofas strandpromenad. Vi passerar en länga med hus, byggda på 1930-talet.

Hit kom rika familjer från Valencia, för att söka lugn och ro på de vackra stränderna samt för att bada i vattnet som är rikt på jod; läkande för reumatism och hudproblem. Husen hade då baksidor med stora trädgårdar, som räckte ända ner till stranden. Under det spanska inbördeskriget användes dock husen mestadels som militärsjukhus eller som kolonier för barn, som undflydde kriget.

Phil och Sandra tar en promenad in till Moncofas kyrka, medan vi stannar hemma och Fidelvaktar. Han vill som vanligt klättra på stenmuren och kika in i alla håligheter; kanske kan det vara någon ödla hemma?!

Sedan måste han sticka ner en hel arm i ett hål, ute på grusgången. Han fiskar i hålet en stund, men har hittills aldrig fått napp! När Phil och Sandra kommer hem, hänger han genast med in i bobilen, för att se vad som bjuds till lunch idag.

Det är så soligt och fint idag, men oj vad det blåser och ganska svala vindar också! Homer ruskar och svajar, så det känns som att vara på sjön! Det går inte att finna lä någonstans runt Homer, så fastän solen skiner så fint, får sen-lunchen intas inomhus idag!

Efter siestan tar Eva och Sandra en promenad med Errol. Nu är det helt plötsligt alldeles folktomt på strandpromenaden i Moncofa; vilken skillnad från i förmiddags! Errol får äntligen ta sig sitt efterlängtade Medelhavsdopp.

Kvällsmåltiden blir tidig och vi gör den enkelt till en tapas-middag, med våra gemensamma rester. Phil och Fidel stannar hemma och vilar, eftersom Phil inte mår riktigt bra idag. Sandra kommer hem till oss i Homer, med skivade tomater i olivolja och färsk basilika, ansjovispasta, edamerost, små chorizokorvar och bröd. Vi bidrar med potatis-lök-omelett, färska oliver, inlagda pepperoni och rött vin. Vi avnjuter vår lilla måltid och säger tidigt godnatt. Vi hoppas att Phil mår bättre imorgon!

180428 Lördag Nules

Igårkväll och idag på morgonen droppar det in spanjorer på vår campsite; de slår upp tält eller kommer med husvagn och några verkar äga sina egna små sommarstugor här. Ja, det är ju helg och en del kanske är långlediga över första maj?

Vi behöver småhandla lite grann igen, så vi går, alla fyra, in till den närmaste lilla supermercadon i Moncofa, ett par kilometer bort. På vägen dit passerar vi en marknad, så där får vi tillfälle att köpa fina oliver och tomater. Det är bra, för våra Portugal-oliver är nästan helt slut.

Sandra handlar tomater 2 kg för 1,50 euro

Vi väljer att gå strandpromenaden hem igen och nu märks det verkligen att det är helg, för det är ganska mycket folk i rörelse. Vi ser t o m 4 personer som badar och simmar i Medelhavet; det ser härligt ut! Errol tar också ett rejält bad på hemvägen.

Phil och Sandra tar en cykeltur efter sen-lunchen, medan vi stannar hemma och siestar. Men när de kommer åter väntar en fotbollsmatch med Homer-Zlatan förstås, men idag blir den kort. Det är varmt och Homer-Zlatan avslutar matchen snart nog, tar med sig en boll och går resolut hem till Homer.

Idag har vi beslutat att ge Sandra en helt ledig kväll från matlagning; hon jobbade hårt igår med middagen alldeles själv. Ikväll ska vi stå för hela menyn och den får intas inne i Homer ikväll igen, för åskan mullrar i bakgrunden och det kommer också en liten regnskvätt. Kvällen går fort och blir som vanligt sen med intensiva diskussioner om dagens samhällsproblem. Lösningarna på problemen kommer att tas upp efter avslutad måltid imorgon kväll!

180427 Fredag Nules

Solen skiner på oss idag också, så vi fortsätter med vårt njutande. Errol och Eva går en förmiddagspromenad utmed stranden och Moncofas strandpromenad, för att se om där finns någon liten supermercado, där vi kan handla lite grann. Errol tar sig ett bad och vi njuter av promenaden utmed Medelhavet. Till slut hittar vi en supermercado, ett par kilometer bort, men dock närmre än till Mercadona. Det är bra, om vi nu stannar här fler dagar. På hemvägen, gör vi precis som igår; vi går med fötterna och tassarna i Medelhavets vågskvalp.

Hemma igen!

Boplatsen har en liten bar, där det också finns en wifi-spot. Phil och Eva sitter där en stund och laddar ner lite program till mobilerna. Sandra frostar av kyl och frys, medan Björn sköter tömning och vattenpåfyllnad av Homer.

Vår lilla bar

Phil och Sandra går sedan iväg till den nyfunna supermercadon för att handla lite, medan vi stannar hemma med en madrass-snarkande Errol och en Fidel som intagit vår gröna dörrmatta, med tillgång till sitt älsklingsvatten; i Errols skål.

Mr Fidel

Phil och Sandra kommer tomhänta tillbaka från supermercadon. De insåg att de inte alls behövde handla någonting! Dagen fortsätter sedan som vanligt, med sen-lunch, siesta och ”egen-tid”.

Frampå eftermiddagen börjar det torna upp sig lite åskmoln i fjärran, så Eva tar genast med sig Errol ut på en alldeles för tidig kvällspromenad, på stranden, så att han kan uträtta sina behov. Åskan mullrar hela tiden i bakgrunden, men Errol gör det han ska, så vi kan strax strosa hem igen. Nåväl, ovädret ligger kvar och lurar över bergen, så vi tar chansen och spelar en fotbollsmatch med Homer-Zlatan, medan Sandra lagar huvudrätten till vår gemensamma kvällsmåltid.

Vi förbereder oss sedan för en ute-middag, eftersom kvällen är ljummen och åskan fortfarande mullrande, ligger kvar över bergen. Men, vartefter vi dukar ut våra tillbehör, kryper också åskmullret närmare oss. Nej, vi ändrar vår plan och flyttar in vår måltid i Homer. Detta var också mycket klokt, för snart nog åskar det och blixtrar kontinuerligt och därpå kommer åskregnet. Dock inget hårt eller långvarigt regn. Vi myser inne i Homer, njuter av måltiden och samvaron samt bestämmer oss för att stanna kvar här några dagar till!

180426 Torsdag Nules

Vi vaknar till lika ljuvligt väder idag igen! Det är fantastiskt! Vi stannar kvar här på platsen ett tag till.

På förmiddagen delar Sandra och Eva på en tvättmaskin och hänger sedan tvätten på linor, utanför bobilarna. Det torkar fint idag, i den lätta brisen. Björn tar kontakt med vår bank igen, eftersom de nu dragit automatpengarna från hans konto; de pengar som han aldrig fick ut. Banken svarar att vi kan avvakta med åtgärd tills vi kommer hem, så det får bli fallet.

Nu vill Errol ha en förmiddagspromenad, så vi strosar iväg längs stranden och fortsätter sedan vidare, en bra bit på Moncofas strandpromenad. Det är varmt, så vi vänder sedan om och går längs stranden hem tillbaka. Både Errol och Eva går med fötterna i Medelhavets vatten; det känns faktiskt riktigt behagligt! En skillnad är dock, att Errol med jämna mellanrum tar ett helkropps-dopp.

Alla fyra, behöver vi kompletteringshandla en del idag. Phil, Fidel och Errol lämnas hemma, medan vi övriga tar Homer på en tur in till Mercadona och sedan måste vi göra ett nytt försök att ta ut pengar, men idag från en annan bankautomat än sist. Vi börjar med bankärendet; det känns lite pirrigt när bankkortet slukas och koden knappas in; men den här gången fungerar det felfritt; både Björn och Eva får ut sina pengar! Skönt!

Sedan åker vi hem igen och det är redan dags för en sen-lunch, vilken intas ute i solen, förstås! Vi avslutar den med färska jordgubbar. Vi är ganska bortskämda vid det här laget, för vi äter jordgubbar var och varannan dag. Så är det då åter dags för den sedvanliga siestan och ”egen-tid”, innan vi griper oss an Homer-Zlatans fotbollsmatch. Den avslutas som vanligt med ett Errol-bad innan vi sedan strosar hemåt, vadandes med fötterna i Medelhavet.

Ikväll intas dock vår gemensamma kvällsmåltid inne i Homer, för det har under eftermiddagen och kvällen ökat på med vinden, så det blir ingen ljummen kväll. Men, vi samlas istället runt Homer-bordet och njuter ikväll av en hamburger-måltid tillsammans.

180425 Onsdag Moncofa – Nules

Efter frukost idag, måste vi flytta på oss, eftersom ställplatsen i Moncofa endast erbjuder 48 timmars boende. Vi har noterat ett erbjudande från camping Costa de Levante i Nules, bara 2 km härifrån. De erbjuder bobilar vistelse för 10 euro/dygn inklusive el och allt övrigt som en camping erbjuder. Efter överläggning med Phil och Sandra nappar vi på det, eftersom vi inte vill göra någon längre resa, då Phil inte mår riktigt bra.

Sagt och gjort; vi förflyttar oss till campingen och blir hjärtligt mottagna. Campingen ligger direkt vid havet, så inatt kommer vi att sova till ljudet av rullande vågor. Stället känns genuint och lite gammeldags och har såklart en liten bar, med sporadiska öppettider. Det visar sig senare att elektricitet inte innebär dygnet runt; den stängs av några timmar varje förmiddag och eftermiddag; även en dusch kommer att innebära lite trixande för att få tillgång till varmvatten.

Nåväl, vi boar in oss och tror nog att vi kommer att trivas här några dagar. Eva och Errol vill snarast ta en omgivningspromenad; Phil och Sandra följer med, medan Björn och Fidel stannar hemma vid våra bobilar. Vi går utmed stranden och inser att vi har mycket nära till strandpromenaden i Moncofa, där vi strosade häromdagen, så vi promenerar ett stycke utmed den också, innan vi vänder kosan hem igen. Errol njuter av sin frihet på stranden, men nobbar ett dopp i Medelhavet, konstigt nog!

När vi kommer tillbaka, är det dags för sen-lunch för oss alla. Medan Phil lutar sig tillbaka i vår medhavda ”chairmen”-stol (gåvan från Antonio) och intar sin lunch, i form av vin; äter vi övriga våra sandwichar med öl därtill. Sedan stundar ett par timmars siesta, läsning och övrig egen tid.

Errols kvällspromenad startas med en fotbollsmatch, helt nära stranden, så Homer-Zlatan snarast kan svalka sig i vågorna, efter avslutad match. Sedan fortsätter vi att strosa tillsammans utmed stranden och bara njuter av det turkosa havet, vågorna, blommorna och de ljumma kvällsvindarna.

Ikväll blir det en gemensam lättlagad middag, i form av tonfisksallad och vin därtill. Vi sitter ute och njuter till sena kvällen, innan det är dags att säga tack för idag och godnatt!

180424 Tisdag Moncofa

Björn ringer genast vår bank, så fort som de öppnar. Beskedet han får är att avvakta ca 14 dagar för att se om pengarna återfinns på kontot, annars reklamera till internetbanken. Vi hoppas naturligtvis på det bästa!

Errol och Eva går en förmiddagspromenad, i det ljuvliga vädret. Vi går ner till stranden och självklart måste Errol få ta sig ett dopp. Det är lika ödsligt där idag, som igår. Någon enstaka fiskare kan vi se och vi möter någon enstaka turist på strandpromenaden. Vi fortsätter fram till ”the European path”; en utmärkelse man fått för ett område med rik flora och fauna; stigen leder genom detta området. Vi ser dock inget särskilt nämnvärt; några Drillsnäppor och Rörhönor är det enda vi noterar.

När vi är på väg hemåt igen, passerar vi ett stort, strandnära huskomplex och där jobbas det för fullt med att plantera träd och buskar, som också namnges med träskyltar. Här finns nya bänkar och bord, en fotbollsplan m m. Här tror man då verkligen på en rik framtid! Vi får hoppas de har den turen!

Errols kvällspromenad blir in till centrum. Vi handlar lite på Mercadona och strosar sedan hem igen, till en stillsam kväll, med lite enkel matlagning; ikväll var och en för sig, för ovanlighetens skull!

180423 Måndag Utiel – Moncofa

Den här natten vaknar både Eva och Björn samtidigt och får lyssna på en Dvärguvs ”larmsignal”, som flyttar sig runtomkring Homer. Vi blir så uppfyllda av detta att vi får svårt att somna om! Vi har inte hört Dvärguven under någon av våra tidigare Portugal/Spanien-resor! Nytt kryss på Homer-listan!

Dagens mål har vi gemensamt bestämt ska föra oss tillbaka ut till kusten igen. Vi siktar först mot en gratis ställplats i Moncofa. Idag är det Eva som är chaufför. När vi kommer fram till staden, behöver vi först och främst kompletteringshandla. Vi stannar på parkeringen vid Masymas. När Eva sedan ska köra ut från parkeringen så går det inte så bra! Det är trångt att köra ut från parkeringen och att svänga runt de låga taken, som finns över personbilsplatserna. Plötsligt låter det ”scratch” och Homer sitter fast!! Panik uppstår hos Eva och Björn får genast ta över rodret för att lotsa oss ut. Vi tittar inte på skadan ännu, utan kör genast bort till ställplatsen.

Nu sker inspektion av skadan; jodå en rejäl reva i plåten och t o m ett hål genom Homerplåten!! Åh nej; så onödigt!! Evas humör sjunker ner i skosulorna, medan Björn genast griper sig an problemet och skyler skadan med silvertejp. Det får lagas när vi kommit hem!

Det visar sig senare under dagen att ordspråket ”en olycka kommer sällan ensam”, verkar stämma!

När Phil och Sandra anländer försöker de genast att peppa upp Evas humör genom att berätta och visa på skadorna på deras bobil, som också lagats med tejp. Det tröstar lite och humöret återställs lite grann igen.

Ställplatsen är gratis, med tömning och vatten. Den ligger på en parkering med tomma turistboenden runtomkring. Här finns stora ytor med välklippta gräsmattor och lekplatser, likväl som igenväxt, icke-använd mark. Hela området känns lite dött och ganska själlöst.

Men, nu är det dags att vi ser oss om inom närmiljön! Vi går först ner till stranden, ca 700 meter bort. Stranden är nästan tom och så är även strandpromenaden. Errol får dock ta ett välbehövligt dopp och blir pigg som en lärka.

Han blir så pigg att han förvandlas till Homer-Zlatan och som tur är har vi bollarna med oss, så vi kan spela en match på hemvägen, på en tom grönyta. Matchen blir ändå inte lång, för det är fortfarande 25 grader varmt, fastän eftermiddagen är sen. Nu går vi hem för att dricka vatten och ta en kort vila, innan vi ska bese stadens centrum.

Vi tar sikte på stadens historiska centrum och kommer först till ett litet torg med en staty över James I av Aragon, stadens grundare på 1200-talet. Vi fortsätter genom smala gränder, smyckade med mängder av blommor och kommer fram till den gamla kyrkan, som förstördes under inbördeskriget, men sedan återuppbyggts igen.

Både Phil och Björn ska nu ta ut pengar på en närliggande bankautomat. Phil är först i kön och fixar sitt ärende utan problem. När Björn sedan fortsätter lämnar automaten inte ifrån sig en enda sedel, bara ett uttagskvitto med summan som kommer att dras från hans bankkonto! Vi sliter alla vårt hår, lusläser vad som står på uttagskvittot och förtvivlan uppstår! Vad gör vi nu? Björn ringer det telefonnummer som står angivet på bankautomaten, men det är endast en automatisk telefonröst som svarar. Ingen hjälp där finns att få! Björn bestämmer sig för att genast kontakta vår bank hemma i Sverige imorgon förmiddag, för att få råd. Med ett sjunkande humör vandrar vi sakta hemåt igen!

Men, med Phil och Sandra som våra bästa vänner, kan humöret inte ligga kvar nere i skosulorna länge! De gör allt de kan för att trösta, råda och hjälpa! På deras inrådan gör vi en kvälls-picknick, på bord och bänk i parkområdet, intill ställplatsen. Vi dukar gemensamt upp med bröd, ostbricka, oliver och rött vin. Snart nog har vi åter en ljummen, lång och underbar kväll tillsammans!

180422 Söndag Simat de la Valldigna – Utiel

Vi har satt ut ett nytt gemensamt mål för dagen och det är den lilla staden Turis, ca 6 mil norrut, mot Valencia. Innan vi lämnar ställplatsen, köper vi dagsfärska ägg av den gamle mannen, som har hand om hönorna i hönsgården intill. Han vill också sälja apelsiner, men vi tackar nej, eftersom vi har gott om den varan ännu.

Vi inväntar Phil och Sandra i Turis, men vi enas om att inte stanna här. Ställplatsen ligger mycket tråkigt till, nära vägen, vid en bensinstation i ett industriområde, någon km från själva staden. Vi fortsätter istället vidare till nästa möjliga mål, staden Utiel, 6 mil inåt landet.

Vi kör efter ställplatsens koordinater, men hittar inte fram till rätt ställe. Vi stannar och inväntar Phil och Sandra, som sedan lotsar oss fram sista biten. Ställplatsen är gratis, med tömning och vatten. Den ligger bakom en högskola, med en stor park bakom och helt nära centrum. Vi enas om att stanna över natt.

Vi boar in oss och går sedan en stadsvandring. Av en ren händelse kommer vi ganska snart till en tjurfäktningsarena och vi ser på annonsen att den senaste tjurfäktningen gick av stapeln igår! Vi tycker att det är lite konstigt att porten står öppen, men vi går in.

Vi ser att det är någon som håller på att städa inne på arenans bar, men den personen ser inte att vi går in. Det känns lite ruggigt att strosa omkring inne på den mycket blodiga sanden.

När vi sedan tänker gå ut från arenan, visar det sig att porten åter är stängd och låst! Nej, är vi inlåsta i tjurfäktningsarenan? Som tur är, finner Björn på en mindre dörr, som går att öppna och vi slinker ut.

Vi fortsätter strosa inåt centrum, för att se den gamla delen av Utiel. Staden är känd för sin vinframställning, så det är gott om bodegor överallt. Statyn på ett av torgen, vittnar även om detta.

Vi snirklar fram genom de smala gränderna och passerar den enorma katedralen.

Strosar sedan hemåt igen, där Phil och Sandra kommit tillbaka före oss. Vi har en fin möjlighet att spela en fotbollsmatch intill ställplatsen. Homer-Zlatan blir överlycklig; äntligen får han fullt utlopp för sitt springande!

Ikväll är det Sandra som står för hela menyn, eftersom de har alldeles för mycket mat, som behöver ätas upp. Vi bidrar endast med bröd, vin och bestick samt trevlig samvaro runt Homer-bordet, förstås!

180421 Lördag Simat de la Valldigna

Efter intagen frukost ringer Björn upp vår husvakt, hemma i Hjo. Vi har fått ett sms från honom med information om att vårt brandlarm utlösts. Det förefaller dock bara vara batteriet som är slut; ingen röklukt kändes. Det är allt skönt och tryggt att vi har en sådan bra husvakt!

På förmiddagen tar vi sällskap med Phil och Sandra tillbaka till klostret igen. Idag för att besöka muséet och en konstutställning. Muséet är intressant och innehåller historia samt delar av föremål från klostret, från de olika tidsepokerna.

Konstutställningen består av moderna oljemålningar; varav en tavla föreställer den nordiska våren och motivet är som hämtat från Hjo-åns dalgång!

På hemvägen handlar vi lite i den lokala affären Consum.

Sedan hämtar vi Errol och ger oss iväg på en av vandringslederna, som verkar ha ett intressant mål, nämligen Arcades de la Font del Cirer. Det är lämningar av en akvedukt som fört vatten ner till klostret. Vi hänger på oss kikare, eftersom vi ska vandra upp mot bergen och borde kunna få skåda lite fågel. Vi vandrar genom blommande apelsinlundar och passar på att plocka med oss några apelsiner från träden. Men, någon fågelskådning blir det inte tal om. Vi ser några Gulhämplingar och följs av en Näktergalsliknande sång. Men, det är också allt! Väl framme vid Arkaderna, rastar vi och njuter av de nyplockade apelsinerna, innan vi vänder kosan tillbaka till Homer igen.

Efter sen-lunch och siesta, tar Eva och Errol en stadspromenad för att vara säkra på att inte ha missat några sevärdheter. Men, nej vi har nog sett det finaste av Simat de la Valldigna nu.

Medan Phil får uppdraget att leta ut ett nytt resmål för morgondagen, tillreder Björn och Sandra kvällens måltid!

180420 Fredag Lálqueira de la Comtessa – Simat de la Valldigna

Dagens överenskomna mål är Simat de la Valldigna; en liten stad, bara några mil norrut och någon mil inåt landet. Staden har drygt 3000 invånare och härstammar från 1200-talet med muslimskt påbrå. Den ligger med höga berg runtomkring.

Vi anländer tidigt, redan vid 12:30-tiden, efter lite segt GPS-körande, på felaktiga smala gator. Ställplatsen ligger precis vid bergskanten, omgiven av apelsinlundar och med klostret i bakgrunden. Ställplatsen är kostnadsfri med tillgång till vatten och tömning.

Vi skyndar genast iväg till apoteket, eftersom vi nu har bestämt oss för att låta Errol prova ett halsband mot fästingar. Vi är så trötta på att han kan ha ett tiotal fästingar på sig, efter en enda promenad!

Eva rusar in på apoteket, medan Björn och Errol väntar utanför. En manlig kund kommer genast fram och börjar prata med Eva. Han säger ”sueco” gång på gång, så antagligen har han sett oss, när vi kom med Homer. Sedan pekar han på Errol och säger ”bonito”. Nu är det Evas tur att handla och efter en blandning av ”perro”, ”ticks” och ”halsband” med handspråk, tar expediten fram en förpackning med ett halsband som är till små hundar. En annan manlig kund griper genast in och talar om för expediten att det behövs ett måttband för att kunna mäta hundens kragmått. Snart nog är hela personalstyrkan engagerad i Evas inköp. Ett måttband letas fram och mannen går resolut ut till Errol och mäter hans kragmått. Han kommer tillbaka in och talar om att hunden behöver ett 65 cm långt halsband. Perfekt! Eva får köpa en storlek större! Väl utanför apoteket kommer den första kund-mannen ut och börjar prata med Björn och Errol. Björn förstår att mannen jobbar med att plocka apelsiner och gärna vill sälja till oss. Sedan tar vi i hand och skiljs åt!

Nu går vi vidare till Turistinformationen, som turligt nog öppnar precis nu. Vi får flera fina och användbara broschyrer om staden Simat, klostret och vandringsleder inom närmiljön.

Medan Björn tar siesta, går Eva och Errol en mycket kort vandringsled fram till Forn de calc; en kalkugn. Vi vandrar genom väldoftande apelsinodlingar, där skörden är i full gång och sedan fortsätter vi upp mot bergen. Naturen är så fantastiskt vacker!

När vi kommer tillbaka till Homer, har Phil och Sandra precis anlänt. När de boat in sig på ställplatsen går vi tillsammans bort till klostret Santa Maria de la Valldigna, med anor från 1300-talet. Klostret är öppet nästan hela dagarna, året om och inträdet är gratis. Vi strosar omkring därinne länge och bara njuter av arkitekturen och de rogivande miljöerna. Klosterkyrkan är underbart vacker och välbevarad.

När vi sett oss nöjda på klostret, för idag, går vi hem igen för att öppna GFD-klubbens kvällsmöte, i Phil och Sandras bobil. Vi bestämmer kvällens meny och ses lite senare runt denna, vid Homers bord. Kvällen blir som vanligt sen och mycket trevlig!

180419 Torsdag L´Alqueria de la Comtessa

Efter en god natts sömn vaknar vi till ett strålande fint väder idag också. I L´Alqueria ringer kyrkklockorna varje kvart, men som tur är,  får tystnaden råda under natten och de börjar först kl 08 på morgonen med sina olika melodier.

Efter frukost ger sig Björn genast på Homerdörren och skruvar isär den. Det visar sig att en metalldel helt har gått av, så detta är alltså inget som Björn kan laga här. Tusan också, vi får fortsätta att använda förardörren tills vidare!

Eva passar på att tvätta lakan, när nu vädret erbjuder så fina torkmöjligheter. Här finns ingen automat vid tvättmaskinen, utan mannen som äger ställplatsen, tar emot pengarna (3 euro), hjälper till att bära och så går vi tillsammans bort till tvättmaskinen. Han instruerar hur Eva ska lägga in tvätten och var tvättmedlet ska vara, sedan är det han som startar maskinen och talar om att tvätten är klar om 1 timme. Ordning och reda! Det finns hur många tvättställningar som helst att låna och det är ju kanoners vid tvätt av lakan. Tvätten torkar på bara några timmar!

Eva och Errol går en förmiddagspromenad och tänker gå ett stycke ner mot playan. Vi får först korsa den hårt trafikerade vägen, för att komma över till den breda vägen på andra sidan. Men, detta är ingen trevlig promenad alls! Det här området verkar allmänheten använda till att slänga alla sina sopor på; här ligger fåtöljer, soffor, ugnar och annat smått och gott. Errol uträttar dock sina behov i gräset och sedan går vi tillbaka till den lilla staden igen. Vi bestämmer oss för att leta rätt på kyrkan igen, för vi ser nämligen på håll, en vacker blå kupol bakom kyrktornet. Efter mycket sökande och strosande bland gatorna, kommer vi slutligen till kyrkans baksida och den är värd sitt besök; se själva!

Dagarna går så fort; nu sitter vi ute i solen och njuter en stund, äter vår sen-lunch och vips är det dags för Errolmiddag, med påföljande kvällspromenad.

Kvällspromenaden med Errol blir åter till kyrkans baksida, med den vackra kupolen. Sedan snurrar vi runt lite på gatorna och går sedan bort till supermarket Family Cash, för att studera lite priser. Tillbaka till boplatsen snirklar vi  fram på gatorna, som konstigt nog hela tiden leder oss tillbaka mot kyrkan.

En liten stund i kvällssolen får vi också, vid Homersidan, innan vi går in för kvällen.

Lite senare har vi en kort video-chatt med Phil och Sandra; de föreslår att vi ses i Simat de la Valldigna; en gratis ställplats bara några mil härifrån. Det blir toppen!

180418 Onsdag Huerta Murcia – Lálqueria (Oliva – Gandia)

Idag är det Errols födelsedag; finaste killen fyller 8 år och ska väl firas på något sätt under dagen! Björn plockar apelsiner under Errols morgonpromenad och pressar sedan den underbaraste färsk-juicen, att avnjutas till frukost. Phil och Sandra får självklart varsitt glas!

Vi har bestämt oss för att resa vidare mot Calp, norr om Alicante, vid Costa Blanca-kusten. Phil och Sandra stannar kvar lite längre. Vi får se var vi sedan kan anordna nästa ”re-union” med möte i GFD-klubbens regi. Nu får det också bli några dagars fotbollsvila för Homer-Zlatan.

Utmed resan passerar vi Benidorm, med alla sina skyskrapor, à la USA, en del i märkliga skepnader! Framåt 14-tiden anländer vi till Calp och börjar med att handla, för att ha det avklarat. Sedan åker vi direkt till den ställplats där vi stått för två år sedan. Typiskt nog, är grindarna stängda flera timmar under eftermiddagen och det ser också tämligen fullt ut på ställplatsen. Vi åker vidare till nästa ställplats, som ligger alldeles intill. Men, den har också stängda grindar; en tysk man kommer fram och frågar om vi har bokat plats; vilket vi inte har. ”Ni får komma igen om några timmar, när de öppnar igen”, säger mannen. Även där ser det ganska fullt ut och det här känns ju inte särskilt gästvänligt! Humöret börjar sjunka nedåt!

Errol behöver dock en promenad, så vi parkerar utmed en gata och strosar iväg. Där står flera andra husbilar, som antagligen också väntar på plats. Efter avklarad promenad behöver vi äta lite sen-lunch och Errol får fira smed en liten god födelsedagspresent, i form av en nyinköpt ”kyckingpinne”.

Nej, vi känner att vi inte vill stanna här i Calp; här känns alldeles för trångt, turistiskt och ogästvänligt! Vi letar upp en annan ställplats knappt 5 mil norrut, nära kusten. Den ligger mittemellan Oliva och Gandia; orten heter Lálqueria de la Comtessa. Vi kommer fram strax efter 16:30 och vi tänker i alla fall stanna här inatt. Ställplatsen kostar 10 euro + el 3 euro, inklusive wifi, dusch, toalett, vatten och tömning. Vi blir mycket vänligt mottagna på ställplatsen, med handhälsning, några apelsiner och en karta över Làlqueria de la Comtessa. Ställplatsen känns mycket välordnad, vilket absolut förmildrar ”bunkerkänslan”. Här är ganska så välfyllt, främst av tyskar och fransmän. Vi kan förstå att ställplatsen är populär, med 3 km till den gamla, historiska staden Oliva och 3 km till Gandia samt 3 km till playan. Lidl och saluhall ligger nästgårds. Allt inom nära cykelavstånd!

Efter lite vila är det dags att bese centrum, som ligger alldeles intill ställplatsen. Vi tar inte med oss kartan, eftersom centrum ligger strax runt hörnet. Vi snurrar ändå omkring på gatorna en del, innan vi hittar till det lilla torget och kyrkan; som förefaller vara ortens sevärdheter. Här löper innevånarnas vardagsliv på; de hänger i barerna och sitter på uterestaurangerna och några turister syns inte alls till. Efter att ha strosat runt en stund och bekantat oss med närmiljön, går vi hem till boplatsen igen och sätter ute i kvälls-solen.

Vi video-chattar med Phil och Sandra, som tänker åka till Santa Pola imorgon för att besöka vänner där. Vi bestämmer att höras av imorgon igen, för att bestämma en plats för ”reunion”.

Björn har för avsikt att försöka laga Homer-dörren imorgon. Det går nämligen inte att öppna bodels-dörren utifrån, sedan imorse. Vi får gå in genom förardörren och öppna den andra dörren från insidan. Inte bra!

Kvällen avslutas med en mycket god måltid, som vanligt!

180417 Tisdag Huerta Murcia

Vi vaknar åter till strålande sol från en klarblå himmel. Göken gal, som en tok, hela morgonen och vi insuper den underbara citronblomsdoften i varje andetag!

Idag blir förmiddagspromenaden kort för Errol; det är redan, tidigt på förmiddagen, alldeles för varmt för honom. Vi går sakta och Eva har kikaren med sig och får god tid på sig att artbestämma den allra vanligaste fågeln vi ser här runtomkring. Det är Gulhämpling. Den gnisslar ihärdigt, lite likt Steglitserna; har en kort kluven stjärt och en vacker hane sitter på ett staket och visar upp sitt Kanariegula bröst så fint.

Frampå dagen tar Phil och Sandra en cykeltur in till Murcia, medan vi stannar hemma med Fidel och Errol. Fidel ligger större delen av eftermiddagen i sitt favorithörn, under ett litet citronträd, helt nära Homer. Här kan han spana osedd på fåglar och allt annat som rör sig i hans närhet.

Fidels hidingplace

Vi fortsätter att tålmodigt kika på fåglarna i citronlunden och artbestämmer de växter som vi ser under våra Errolpromenader. Vi har fullt upp!

Framåt 17-tiden kommer våra cykelvänner tillbaka till boplatsen, varma och trötta. Vi enas om en gemensam kvällsmåltid utomhus, eftersom vädret är så ljuvligt. Errols fotbollsmatch blir inställd på grund av värmen, även om Homer-Zlatan inte förstår sitt eget bästa och envisas med att bära fram bollarna.

Vi softar lite under markisen innan matlagningen kommer igång. Som vanligt är det ju Sandra som är mästerkocken och vi andra bara ordnar med tillbehören. Kvällens meny består av Risotto, med de mest underbart, smakrika ingredienser. Vi har bröd, sallad och vin därtill. Måltiden avslutas med en ostbricka; och nu är det alldeles mörkt ute! Vi ser massor av fladdermöss fara förbi och vi hör ugglor eller kan det vara någon nattsångare, som lite entonigt svarar varandra där ute i mörkret? Vi säger godnatt och går genast in och slår i våra fågelböcker samt söker på internet efter svar!

180416 Måndag Huerta Murcia

Inatt var det t o m så varmt att vi hade takluckan öppen! Det känns helt främmande, efter dessa kalla nätter vi haft! Vi fick stänga den frampå morgonkvisten, för det kom en rejäl regnskur. När vi sedan vaknar igen är det strålande sol, från en klarblå himmel!

Just nu lever vi, dag som natt, i ett moln av citronblomsdoft! Det är så ljuvligt! Vi är ju också helt omgivna av citronträd.

På förmiddagen får vi också höra Göken gala och senare på dagen återkommer den; sätter sig på en ledningstråd och börjar gala igen. Eva rusar ut med både kikare och mobilkamera, men naturligtvis flyger Göken sin kos. Vi hör Göken gala hela dagen, från olika platser i vår omgivning.

Vi går en förmiddagspromenad med Errol, utmed vattendraget, helt nära oss. Handkikare medföres, men nej; det är inte mycket till fågelskådning här heller! Däremot ser vi en Sköldpadda, som ligger och solar sig vid vattenbrynet. Vi får fortsätta fokusera på floran! Idag ser vi ”Snäckträd”; ja det ser ut som ett träd, som det växer små vita snäckor i. Men, det visar sig vara en Robinia, som har fullt med små snäckor på stammen och grenarna. Robinian erbjuder väl något som snäckorna tycker är gott att äta, men det ser onekligen roligt ut!

"Snäck-trädet"

På eftermiddagen tar Eva en 100-meterspromenad i citronlunden, med Errol i värmen; kikare runt halsen beredd på Gökskådning! Men, Göken tänker inte visa sig; istället dyker det upp en Sardinsk sångare som sätter sig i toppen på en liten buske och ögat det lyser så rött, så rött!

Fotbollsmatchen är självklart obligatorisk, men vi förlägger den till 17:30 på grund av värmen. Homer-Zlatan sliter ändå ut sig helt och slänger sig till slut handlöst ner i skuggan av ett citronträd, för att få svalka.

Kvällen avslutas med en Tapas-middag tillsamans med Phil och Sandra. Sandra startar med den allra ljuvligaste Chevré-toast. Den är smakar så underbart gott att vi bara måste ta ett break och sätta oss ute i solen med varsitt glas vin, innan de mer basala rätterna kan serveras. Kvällen fortsätter sedan inne i Homer, med mat, dryck och djupa samtal!

Sandra serverar Chevrétoast

180415 Söndag Huércal Overa – Huerta Murcia, Algezares

Efter avslutad frukost, tillkommer ett snabbt, gemensamt överläggningsmöte angående vår färdplan. Det visar sig att alla affärer är stängda på söndagar i Spanien. Phil och Sandra behöver storhandla och vi behöver också komplettera en del. Phil föreslår att vi åker till Lorca och står på en gratis ställplats över natten,  handlar i Lorca på måndag, för att därefter fortsätta till Murcia. Absolut, vi är med på noterna!

Lorca ligger bara 3 mil bort, så vi har gott om tid på oss att köra. Vi beslutar oss för att gå en stadspromenad idag igen, för att få se än mer av Huércal Overa. Phil och Sandra har andra planer, så vi bestämmer oss för att träffas i Lorca under eftermiddagen. Vi går bortåt sjukhuset, där vi ser att det också rinner en flod. Men, nej flodfåran är helt torrlagd! Sjukhuset är stort och ser mycket modernt ut. Vi stannar på en liten bar, köper varsin Espresso och vilar en stund; Errol får skuggvila. Sedan strosar vi sakta tillbaka, förbi ställplatsen in till centrum igen, för att köpa färskt bröd. Vi hittar en liten brödbutik och köper 4 st baguetter, som vi stoppar i ryggsäcken. Oj, de är så nybakade att ryggsäcken bränner på Evas rygg!

Nu är vi redo för att åka vidare mot Lorca. Vi ser fram emot att bese staden, som är en ”barock-stad”, med många historiska byggnader, kyrkor samt ett stort castell. Ja, vi är snabbt framme vid ställplatsen, som tyvärr visar sig ligga mitt i ett industriområde, långt utanför själva Lorca! Nej, här kan vi ju inte stå; här finns ju ingenting att se på eller gå till. Dessutom är det 25 grader varmt; det blir outhärdligt! Vi äter vår sen-lunch och ringer upp Phil och Sandra för rådslag. Vi beslutar att ändra planerna; vi åker direkt till Huerta Murcia (citronlunden) och gör samtidigt ett överslag över våra matförråd. Vi enas om att vi, med vårt gemensamma matförråd, kan klara av ett par dagar utan att handla. Ställplatsen Huerta Murcia ligger nämligen ungefär en mil utanför staden Murcia, ute på landet, mitt i en stor citronlund. Sagt och gjort, vi ses på ställplatsen Huerta Murcia.

Vi landar in på ställplatsen, lagom till Errols middagstid och boar genast in oss, i väntan på Phil och Sandra. Ställplatsen är nästan fullbelagd. Till slut kommer de äntligen och kan ta plats precis bredvid Homer.

Vi tar en gemensam kvällspromenad med Errol och tar självklart med två bollar, för att se om det finns någon lämplig fotbollsplan utmed vägen. Vi går fram till den lilla floden och strosar utmed den. För två år sedan plockade vi mogna mullbär här, men i år ser vi dem bara som antydningar till bär ännu.

Utmed vägen ser vi något som växer, liknande små gurkor. De växer ända intill vägen, så Eva böjer sig ner och känner på en liten ”gurka”; woow!; den exploderar och faller av sitt skaft! Vilken upplevelse; det känns som den är ett levande väsen! Nu måste alla prova att röra en ”gurka”! Vi blir allihop lika chockade av explosions-upplevelsen! Björn hittar senare igen den i vår Medelhavsflora och på engelska heter den ”exploding cucumber”, ”sprutgurka” på svenska; vid beröring sprutar den ut sina frön, helt enkelt. En mycket speciell upplevelse!

Björn gör sig redo för att känna på "sprut-gurkan"

Vi hittar till slut en fotbollsplan, så att vi kan ge Homer-Zlatan en utmaning. En tuff match, som vanligt. Vår fotbollsplan befinner sig helt nära en ”brevduvefarm” och det kommer faktiskt en man för att släppa ut ett par av sina brevduvor, under tiden vi är där. Dock gör de inte så värst vidlyftiga flygövningar.

Nu går vi hem och lagar en gemensam måltid, bestående av kyckling med champinjoner i dragonsås, med potatis och sallad därtill. Som dessert njuter vi av en härlig ostbricka!

180414 Lördag Cabo de Gato – Huércal Overa

Efter avslutad frukost och en snabb, gemensam kartplanering, åker vi vidare ut mot det ”riktiga” naturreservatet Cabo de Gato. Eftersom Phil och Sandra varit här tidigare, får de ta täten och guida oss. Vädret är helt fantastiskt idag, med strålande sol och ca 24 grader varmt.

Det är i det här naturreservatet som den italienske regissören Sergej Leone spelat in de flesta av sina ”spagetti-westerns”; t ex ”Den onde, den gode, den fule”. Det är lätt att förstå, när vi åker genom landskapet; när som helst kan vi förvänta oss att cowboys och indianer kan komma ridandes.

Vi stannar till i den lilla staden San José och går en kort stadsvandring, för att sedan gå ner till stranden, där Errol förstås tar sig ett dopp.

Sedan fortsätter vi mot Los Escullos, där vi stannar till och går ner till stranden för att se på klippformationerna; dock inget Errolbad här!

Nästa stopp blir den lilla staden La Isleta. Där vandrar vi upp till en högt belägen utsiktsplats, med en fantastisk vy över havet, stränderna och den lilla staden. Vi strosar sedan genom stadens gator tillbaka till våra bobilar. Vi stannar kvar för att äta sen-lunch, medan Phil och Sandra åker vidare mot Huércal Overa, som är vårt nästa mål.

Efter avslutad sen-lunch, far även vi sakta vidare utmed naturreservatets kust och sedan bär det högt upp i bergen, på slingrande vägar och tillbaka ner igen. Naturen påminner verkligen om den på Kanarieöarna, så vi känner oss ganska hemma.

Vid 16:30-tiden landar vi in på ställplatsen i Huércal Overa. Ställplatsen är gratis, med tömning och vatten. Varje måndag byter ställplatsen skepnad och blir en marknadsplats, så då kan inga husbilar komma hit. Men, idag är det gott om plats; här står bara 5 spanska husbilar när vi anländer. Phil och Sandra kommer strax efter oss och nu är Errol redo för en fotbollsmatch; värmen till trots! Vi har hur mycket yta som helst att spela på och Homer-Zlatan flänger runt och fångar alla våra inlägg. Idag har vi ju också en spansk publik, som är mycket roade av matchen!

Medan Homer-Zlatan återhämtar sig från matchen, svalkar vi oss med varsin öl. Under denna öl-stund, resonerar vi om en nyhet som vi alla fyra har hört; nämligen en ny, stor vetenskaplig studie, som konstaterar att minsta lilla intag av alkohol, förorsakar en mycket för tidig död. Vi inser alla fyra, att vi redan måste vara döda! Därav beslutar vi att utöka vårt club-namn, till ”the gin- and fat- and dead-club”, förkortat till ”the GFD-club”.

Vi gör oss sedan redo för en kvällspromenad, för att bese staden. Vi strosar sakta in mot centrum, som ligger helt nära ställplatsen. Det är en härlig stad, med breda gator och mycket människor i farten. Byggnaderna är tjusiga och vi ser inte till några förfallna hus under vår promenad. Vi går fram till den stora katedralen, i stadens mitt, där människor börjat samla sig för att gå på gudstjänst kl 20. Vi beundrar katedralen, men vänder sedan så sakta hemåt igen.

Nu är vi alla trötta, efter en lång dags ”turistande”. Imorgon tar vi nya tag och siktar på en ställplats, nära staden Murcia; där vi alla fyra varit tidigare. Tack för idag och godnatt!